Adina Nyström

Var superpepp på att rida ut en mysig skogstur idag, läste i boken hur Kristin behövt tjorva i traven för att hålla honom lång och låg. Provade rida ut i alla fall, men direkt när han började tjorva vände jag om och gick in på ridplanen istället. Jobbade mycket volter i trav, stora som små och bröt av med skänkelvikning och framdelsvändningar i skritt när han hängde i munnen, tröck ut bogen eller fuskade på annat sätt.
Jag var nog egentligen inte ämnad för att ha ett dressyr pass idag vilket ledde till att jag inte gav nog många eftergifter och berömde honom när han gjorde rätt. Detta ledde till att vi båda blev tjuriga. Mot slutet lugnade jag dock ner mig lite och då gick det bättre, inte perfekt - men bättre. Det är sällan hästens fel att det inte går som det ska, det är oftast hos ryttaren det felar.

Idag var det dags att böja på planen. Skrittade igång ett par varv runt planen och gick sedan in på små små volter i skritt. Ledande tygeltag för att få honom att sänka och bli följsam i halsen. Började sedan trava på volten och när det gick bra på den lilla ökade vi successivt storleken på volten. När han bet tag minskade jag volten igen, fungerade inte det gick jag ner i skritt och redan första steget flyttade jag i skänkelvikning. Travade lite till och då gick allt bra.

Sedan blev det dags att värma upp i tölt också. Började dock med skritt på stor volt och flytta ut rumpan för att få in bakbenen under kroppen. Sedan samma sak i tölt. Vänster varv jobbade han på jätteduktigt men höger gav lite mer motstånd. Började sedan trava igen, Trav - Halt - Trav för att aktivera bakbenen ytterligare. Nu började han tjura ihop lite men när han gav sig tog vi galoppen. Mycket fattningar, volter, galoppombyten på volt. (Rider på en åtta men gör den lite "digital" genom att rida rakt över mittlinjen i trav och sedan fatta nästa galopp och göra likadant på mittlinjen igen. Detta är alltså början till galoppombyten.
Har inga krav på att lära honom galoppombyten på riktigt, men det hade varit roligt om vi kunde slippa travsträckan en dag!

Idag red jag ut med Madde på Krummi och Sussie på Eydir. Alla tre hästarna var pigga och lyssnade inte lika bra som normalt. Men bra energi och humör i allmänhet, vilket är viktigt! Jobbade en del start - stopp och även tempoökningar och samlingar i tölt och trav. Funi skötte sig bra, även om han bet tag lite för mycket i tygeln. På vägen hem fick man en extra puff av energi och det gjorde att bakbenen kom igång bättre och att munnen mjuknade lite. Inte helt nöjd efter dagens pass, men inte missnöjd heller. Det gick bra.

Tog några bilder på Funi vid stallväggen också, solen sken vilket ledde till att jag inte kunde hålla kameran borta. Inga höga krav på Funi som modell dock, men det kanske kommer med tiden? Smakprover kommer snart

Lilla Kossans Historia

Ännu en värdelös natt, bara några timmars sömn och en nervös känsla hade vacklat fram och tillbaka inom henne - Lilla Kossan. Han velade vända sig om, velade försäkra sig om att hennes mamma var här som hon somnade kvällen före. Men han vågade inte, rädd för att hon skulle vara borta, som flera av de andra mörka nätterna. Ibland väcktes "Lilla kossan" av att hans mamma fördes iväg, långt bort, in till en lada. "Lilla kossan" hade sett det med hans egna koögon, men visste inte vad som pågick.

Idag hade "Lilla kossan" stått och kikat över den blomfyllda ängen i timmar. Flera kossor hade förts tillbaka till sina hagar, men inte hans mamma. Flocken bad han sluta ha förhoppningar och sa att hans mamma ändå inte kommer tillbaka. Men "Lilla kossan" lyssnade inte och stod trovärdigt kvar och väntade. Men till kvällen gav han upp, strök sig närmare flocken som redan låg och sov. Grät en skvätt, men visste att allt skulle ordna sig.

Flocken tyckte han var en uthållig liten grabb, med tanke på vad han gick igenom. "Lilla kossan" fick därför namnet Tage. Tage var en svensk gammal teori om att betyda just uthållig.

Ett år gick och Tage fördes ut, på samma sätt som hans mamma. Han var väldigt orolig och hans benen skakade. Efter några minuter stod han i en transport som förde han så långt bort, så att han aldrig skulle få träffa flocken igen. Tage fördes till Luleå, till en tjej vid namn Adina. Först var han besviken, men såg med tiden att Adina var en trevlig och omtänksam tjej och nu är han bara tacksam.

Som sagt, med tiden slutade allting bra. Och han fick tillslut svar på sin gåta om vad som hände sin mamma. Nu var nästan säker på att hennes mamma hade det lika bra.

Slut!

Har det någonsin hänt dig att du vaknar av väckarklockan, kliver upp, klär på dig, äter frukost och gör dig iordning för att sedan vakna på riktigt och inse att du inte gjort någonting egentligen. Att du bara drömt att du gjort allt det där? Jag hade precis en liknande dröm. Jag drömde att jag fick ont i mitt knä, började planera att jag måste kolla upp det för att förhindra större knäproblem. Tänkte att jag inte skulle kunna rida längre och sedan öppnade jag ögonen - och nu känner jag ingen smärta i knäet.
Jag hoppas djupt och innerligt att det var en dröm och att jag inte kommer behöva sätta alla bollarna i rullning som jag kom på i drömmen. Jag vill fortsätta ha friska knän

Idag var jag och hälsade på i Knyttets värld (Knyttet är ett litet troll från mumindalen). Det var fullt av dans, sång och läskiga fladdermöss. Föreställningen är egentligen för barn som är ungefär fyra år, men jag blev mycket nyfiken och glad - jag förstår verkligen hur de känner sig. Åh vad jag längtar tills vi ska börja med föreställningen!

I vår ska vi nämligen sätta upp en föreställning som ska heta "Vem ska trösta Knyttet" som är baserad på Tove Janssons bok som just heter "Vem ska trösta Knyttet". Knyttet är ett sorts troll som lever ensam i skogen. Han är mycket blyg och rädd av sig. Han bestämmer sig en kall mörk kväll för att ge sig ut och finna någon som han kan glädjas med.

>

Det var längesedan jag bakade muffins faktiskt, men någon gång måste man ta upp det igen - vilket fick bli idag. Kladdkaksmuffins med smält vit choklad ovanpå.

Recept
2 rågade (överfulla) dl strösocker
2 ägg
1 dl mjöl
3/4 dl kakao
1 tsk vaniljsocker
100 gr smör (helst riktigt smör)

Vispa ägg + socker tills det blir vitt och luftigt. Häll ner torrvaror (mjöl, kakao, vaniljsocker) och rör om med en gaffel. Häll sedan ner det smälta smöret. Lägg i formar och grädda i ugn som är 150° i ca 20 min (Om du använder vanliga bullformar), ca 3-7 min efter att de har rest sig. Ska ej bli kladdigt när du provsticker. Smält choklad och lägg på → låt svalna i kylen minst 40 min för att chokladen ska stelna. Smaklig måltid!

"SHIT! Klockan är tjugo över fem, satan! Nu missade jag bussen till NLV!" Skrek jag och sprang upp till busstationen. Nästa buss stod på busstationen när jag kom fram, anfådd. Klev på bussen och tänker "nu blir jag sen, nu blir jag sen". Skickar iväg ett sms till Calle vars det står "Missade bussen, blir lite sen". När jag sitter och väntar på svar inser jag att klockan kanske bara var halv fyra. Frågar kvinnan bakom mig vad klockan är då mitt batteri dog precis när jag skickat iväg smset. Självklart är den halv fyra.

Hoppar skrattande av bussen på nästa station och går hem för att vänta in rätt tid nästa gång. När jag kommer in och slår på mobilen ser jag att jag fått svar "Det är inte samling än", svarar lite snabbt och hurtigt "Det vet jag väl". Vem skulle tro på det när man får det svaret? Nu är det dags att gå igen, hoppas jag hinner med rätt buss denna gång så jag inte blir sen - som jag trodde jag var förra gången. För nu finns det ingen reserv timme kvar.

Idag var det långlunch så jag och några vänner valde att gå ut och äta. Eftersom Tove hade rabatter på Subway var det självklart att det var dit vi gick. Jag beställde en av kycklingsorterna och man fick sin macka fort vilket var skönt. Vi drog ihop fyra bord för att alla sju ville sitta bredvid varandra. Dock var det väldigt trångt, inte för att vi drog ihop alla borden, utan redan innan. Det var som om de hade tryckt ihop så många stolar och bord som fick plats för att massvis med människor skulle få plats att äta. Men vem vill sitta med ryggstödet 1 dm från nästa bord? Inga trevliga tavlor, gardiner eller sådant som gör att man känner sig hemma, det var helt enkelt bara tråkigt, trångt och jobbigt.
Jag är extremt dålig på att välja mat, och gjorde inget höjdarval idag heller, men det kan säkert vara gott om man väljer rätt.

Men det blir i alla fall en diss för Subway, nästa gång kommer jag leda resten till Sub & CO som har mycket godare mackor. Jag är en currytjej och deras varmrostade currymackor är bara för goda!

Boxning på gympan - armarna nästan krampar vid bloggning. Snart ska jag ut och valla far min i skidspåret, imorgon ska jag lämna tillbaka skidorna så det är väl bara att passa på. Hemskt. Ska försöka övertala honom att vi åker långfärdsskridskor istället - längd är så galet jobbigt! Får väl se hur det går.

Som ni kanske märker är inte min bloggning på topp just nu. Skolan, basketen, Funi tar upp grymt mycket tid. Att skriva inlägg om dagen är inte vad man längtar efter att läsa, därför låter jag bli att skriva om det. Med ljuset kommer inspirationen, det lovar jag. Och bloggen ska hållas vid liv, det har jag lovat mig själv.
Underställ på, dags att motionera.

Kom ut vid halv åtta ikväll, tog in Funi, drog bort all is från pälsen, kratsade hovarna och satte sedan på sadel och träns. Mamma ville komma hem tidigt så någon längre mysstund fick jag inte tid till. När vi skulle gå ut var han taggad, jag släppte honom lös utanför dörren och normalt brukar han stå kvar - men inte idag. Han tog sig en egen promenad in till Sleipnirs gamla hage där jag tillslut kom ifatt honom. Jadu, sedan hoppade jag upp och vi red ut i mörkret.

En taggad häst skrittade fram, under hovarna fastnade en del snö som sedan lossnade när vi travade - som tur var. Innan bakbenen började jobba ordentligt halkade han en del, jobbade därför övergångar Trav - Halt - Trav- Halt för att få igång dem. Det gjorde susen! Töltade en del, lite tempoväxlingar och övergångar mellan trav och tölt. Vände vid träsket och red tillbaka. På hemvägen blev det tempoväxlingar i trav för att ta tillvara på extraenergin som alltid kommer på hemvägen. Han jobbade på riktigt bra (!), det var nästan som om vi haft sällskap med oss, han fick riktigt bra aktion och svung i traven - inte riktigt lika bra som när Evelina följde, men han brukar inte orka öka utan att fatta galopp i vanliga fall. Tog några övergångar Galopp - Trav - Galopp för att få honom att hitta traven utan att hetsa upp sig allt för mycket, han var riktigt duktig. När det var dags att skritta av hoppade jag av och gick bredvid honom vägen upp till stallet för att undvika att han skulle ta någon av mina hjälper som en uppmaning till galopp, HAHA, han var lite väl taggad.

En trött och anfådd häst nådde stallet, trots den långa skritten hem, men när man blir trött - men då byggs det muskler.

Idag var jag taggad för att rida på plan, trots mitt blå lillfinger efter gårdagens basketträning. När jag tog in Funi jobbade jag med att han skulle gå bredvid mig utan att jag skulle behöva vibrera i grimskaftet. Hängde det över hans hals och lockade honom med godis så han höll sig bredvid mig. Inne i stallet tog jag god tid på mig med borstningen och myste lite innan jag drog på alla grejjer och vi trippade ut på planen.

Värmde upp i skritt och trav efter fyrkantsspåret med volter. Gick sedan in på volt och flyttade lite för skänkeln för att få honom att hänga i tygeln och sänka sig. Halt med hjälp av sits utan att han skulle höja huvudet - gick inte speciellt bra men han stannade åtminstone. Sedan övergångar Trav - Halt - Trav - Halt för att få honom att jobba med bakbenen. Bytte sedan och började tölta. Tölt - Halt - Rygga - Tölt - Halt - Rygga. Funi ville inte riktigt vara med på noterna när vi skulle rygga, hotade att han skulle stegra men gav sig sedan. Iväg i tölt och halt efter ungefär halva långsidan. När han jobbade på bra började jag trava på små små volter för att få honom att länga på steget för att sedan gå ut på fyrkantsspåret och jobba galopp.

Började i vänster varv som är hans svåra. Han fattade fel galopp i början men efter ett tag började han göra rätt. Tog ett par korta galopper i vänstern när han väl hittat den galoppen och bytte sedan till höger varv. Samma sak här. Galopperade efter fyrkantsspåret och gjorde även några volter, han jobbade på riktigt bra med bakbenen och formen kom till och med!

Travade av med korta tyglar för att han inte skulle vara lika stressad att börja galoppera när man travade. När han travade lugnt gick vi ner i skritt och skrittade av.

Nu har första skolveckan gått, som ni kanske märkt har min bloggning inte varit fläckfri. Det tar lite tid att komma in i rutiner med basket, häst, skola och bloggen. Vi får se hur det lyckas till nästa vecka. Jag ska verkligen försöka planera min tid bättre för att ge er fler intressanta inlägg.

Men mitt slit på basketplanen har i alla fall lönat sig - jag ska spela min premiärmatch för säsongen på lördag! Första matchen sedan 18 september, BBD (basketbollens dagar). Jag åkte in på sjukhus den 20 september 2010 och var sedan sjuk 107 dagar efter det. Men nu är jag tillbaka på basketplanen, och det är det som är det viktigaste.

Jag läser en hel del bloggar varje dag och försöker vara så aktiv jag kan i att kommentera andras bloggar, det är trots det alla bloggar för - kommentarer, förbättrad besökarstatistik och för själens skull, såklart. De flesta bloggarna jag läser är antingen hästboggar, fotobloggar och ett par vardagsbloggar. Modebloggar är någonting som inte faller mig i smaken direkt. En bra blogg ska skriva seriösa inlägg utan smileys och allt för många förkortningar. Styckesindelning är viktigt för en lätt översikt och sedan är en fin bloggdesign + fina bilder ett stort plus, man känner sig hemma på en fin sida. Här kan ni se mina 5 favoritbloggar sorterat efter bokstavsordning;

aliciasivert.blogspot.com - En annorlunda blogg som skrivs av en mycket trevlig tjej med härlig stil! Hon tar förödande vackra bilder och har ofta massvis med kloka ord att dela med sig av. Kan ibland tycka att det är lite långa inlägg, men eftersom att jag vet att hon alltid levererar läser jag dem ändå, trots att jag är galet lat.

farbeyondthestars.blogg.se - Följ Maja och hennes kamp mot anorexin. Hon skriver om hur hennes dag är, hur hon har fuskat med maten eller tagit ett steg framåt. Jag började följa hennes blogg i somras och hon har tagit elefantkliv och ser idag ljuset ur tunneln.

jwestmans.blogg.se - Josefin Westman är en tjej jag varit på samma ridläger 2007. Hon är en glad och sprallig person som är mycket intresserad av fotografi. Hon har ofta photoshoots med bland annat Annastina, Malin och Malin - Alltid lika härliga bilder, om än lite knasiga ibland. Josefin skriver om sin vardag som inte står ut speciellt mycket från andra människors egentligen, men hennes fotografier är verkligen värda att se! En bra komponerad blogg

mot-ryttare.blogspot.com - Tove och Misha skriver en mycket läsvärd blogg som väcker tankar. De rider båda klassiskt och har ett mycket sunt tänk till hästar, när jag läser deras blogg får jag oftast massvis med tankar och reflektioner om det som de skriver om. En mycket välarbetad blogg med långa välskriva inlägg.

sheisnea.blogg.se - Linnéa Kosir skriver om sin hästiga vardag med foderhästen Sancho. Även hon tar exeptionella bilder och skriver lagomt långa inlägg. Hissar, Dissar, Dagens Ridning, fotoinlägg är bara några av ämnena som du kan läsa om här, en rent ut sagt varierande blogg!

Nu är äntligen den nya bloggdesignen här som utlovats! Headern är enkel, likaså kodningen. Men bakgrunden är någonting jag är mycket nöjd över. Den får duga tills vidare, eller hur? Om du inte kan se den nya designen, prova uppdatera sidan :)

Gabriel är hög i rang och ofta när man släpper ut Funi i hagen kan han få en snyting av Gabriel. Men om jag ser argt åt Gabriels håll går han iväg och Funi lämnas ifred. Gabriel vet sin plats, mycket väl.

Gabriel har bra takt i tölten men är väldigt lite riden nu på senare år vilket leder till att han har blivit mycket stel och får allt svårare att utöva de olika gångarterna och mjukgörande övningar. Just därför brukar jag ta ut honom på en liten tur under tiden som Funi äter. På senaste tiden har jag insett att Gabriel är jätterolig att longera. KG och Yvonnes barnbarn har nämligen jobbat mycket med longering och även gjort konster på hans rygg - voltige. När jag longerar gabriel klarar han av både trav, tölt, galopp och skritt. Han bockar och sparkat med frambenen så länge han orkar - och roligt har han!

Kristin red på banan igår så jag bestämde mig för att rida ut och ta banan på måndag istället då jag åker ut på kvällen när det är mörkt. Började jobba mycket övergångar mellan trav och tölt med låg form då han verkligen blivit svår att hitta övergångarna senaste gångerna - men nu satt det! Han lyssnade på bra och kämpade på. I övergångarna jobbade jag även med några mindre tempoökningar. (Evelina! När jag byter mellan trav och tölt brukar jag krama med skänklarna, la märke till det idag)

Tog sedan en galopp och tänkte vända så fort som han travade lugnt och fint med samma form som tidigare. Nu fanns det ingen vilja att gå fram alls från Funi, en travliknande gångart som rörde sig fram i en myras hastighet var vad jag fick fram. Det blev en del dragkamp om formen och jag kramade på med benen på samma sätt som tidigare för att få fram trav. Funi kämpade emot - han ville vända. Antingen var det en trav/skritt i extremt lågt tempo eller galopp som gällde. Vi fick rida en lång bit innan han fick lite tempo i traven och sänkte huvudet mer (men inte perfekt), tog då en till galopp som ledde till samma procedur igen - dock lite mindre. När han jobbade på bättre än tidigare vände vi som en belöning.

Fortsatte med att jobba trav efter skrittpausen för att få honom att lugna ner sig ytterligare. När han gjorde det tog jag en galopp och gick sedan in på tölten. Kort tölt - Ökad tölt - Kort tölt - Ökad tölt. Så såg det ut en bra bit och sedan när jag släppte ner honom till trav gick han riktigt bra! Dock hängde han lite i tyglarna så jag fick vara på lite mer för att han skulle bära upp sig själv. Avslutade med trav på långa tyglar och sedan skrittade vi länge innan vi nådde stallet.

En svettig och flåsig häst kom in i stallet - det blev en ordentlig genomkörare idag, lät honom stå med fleecetäcke under tiden som han fick äta kraft. Sedan ut utan täcke, det är trots allt bara -7 grader kallt ute.

Snabbinformation

Funi är en mycket speciell islandshäst som tar lång tid att lära känna. Han är mycket svårflörtad och går inte fram till vem som helst. Han är dock ingen häst som springer och gömmer sig när man ska ta in honom eller så, men som Kristin uttryckte sig "Han har aldrig varit en häst som kommer rusandes när man visslar på honom". Han kommer när han vill och har lust. Funi har varken låg eller hög rang. Han bryr sig inte speciellt mycket om att stå i klungan, men när han väl bestämmer sig skrämmer han iväg de som är rang 2-3 i hagen. Det är lite som om han vet sin plats men orkar inte kriga för den.

Funi har bra gångarter men behöver mycket drivning för att få till aktionen. Tölten har han oftast inga problem att hålla en ren och bra takt - vilket är otroligt skönt, men han har inte muskler för den ökade tölten än. Traven är okej i lågt tempo, men när man driver på honom på en raksträcka ute på vägen kan han få till ett riktigt bra steg! Den traven ska vi jobba mer på så vi kan få fram den på tävlingen till våren. Galoppen och skritten är också gångarter som är bra, inte superbra så man skriker wow - men inte heller dåliga.

Han är relativt stel och behöver därför böjas igenom ordentligt för att vila på steget och sedan även länga. Jag rider lektioner för en islandshästsintstruktör varje fredag ojämn vecka för att få hjälp med uppbyggnaden av muskler. Stora skillnader har skett de senaste 4 månaderna och numera får jag sällan ett hot om stegring när jag pressar honom - vilket ofta hände de första 3 lektionerna (minst 1 hot varje lektion)

När Funi var ung var han en häst med mycket aktion och höga lyft på benen, en riktigt fin häst. Sylvia hade köpt in honom till sin ridverksamhet och Kristin tyckte han var en jätterolig häst att rida. Men Funi passade inte in där, han är lite av en enmanshäst och många av ridskoleeleverna hamnade på backen efter att de ridit honom, därför tvingades Sylvia att sälja honom och Kristin passade på.

När man ser Funi kan man tycka att han ser mycket lättriden ut, som om han gör allting av sig själv. Men ni kan fråga Anna W och Evelina. Han är inte det. Annas egna kommentar efter att hon provridit var "Jag har inte tålamodet för en häst som han" och Evelina var mer förundrad över hur annorlunda han var motför de andra hästarna hon vardagligen rider. Jag säger inte att Funi är ovanligt svårriden, han behöver bara tid och omtanke (och massvis med mjukgörande övningar !!). Men i det stora hela är Funi en fin häst, eller kan åtminstone bli om vi nu bara mjukar upp honom på allvar och jobbar med att bygga upp hans rumpmuskler som knappt existerade i somras.

Jag fick en önskning om att skriva om mig, Funi och eventuellt andra hästar jag rider. Börjar med att skriva om mig själv och min och Funis relation.

Jag heter då Adina Nyström och är 16 år gammal. Det betyder att jag går första året på gymnasiet, går idrottsprogrammet Friluftsliv med naturinriktning vilket kommer ge full naturbehörighet vilket leder till att jag kommer ha många dörrar öppna när det är min tur att börja studera på högskolan, vilket jag antar att det blir om 3 år eller så, annars har man ingen större chans till ett bra jobb i framtiden.

Jag bor i lägenhet med mina föräldrar och min katt Kajsa som ni säkerligen sett flertalet bilder på. Jag har även två bröder, Olov och Arvid. Olov bor i Umeå med sin flickvän och studerar, Arvid jobbar här i Luleå och bor i en egen lägenhet inte så långt från mig. Han smiter ofta in och äter frukost med oss på lördag- och söndagsmornar vilket är jättemysigt!

Alla som pratar om Adina som liten säger att hon var en söt glad tjej. Jag trallade alltid på en melodi vars jag än gick. Ibland gick det så långt att mina klasskompisar rent av skrek åt mig att sluta, lite som i ”Jönssonligan och cornflakescupen”, (kanske inte så extremt då). Farmor och Farfar var alltid mina favoriter som liten, jag var ofta där efter skolan och på helgerna. Min faster, Lisen, bodde i Stockholm och farfar ringde ofta och berättade en ”Dagens Adina” som Lisen och hennes kollegor skrattade gott åt där på jobbet. En dagens Adina kunde vara t ex;

”Jag och Esther diskade undan efter maten igår, och då
kom Adina och viskade i mitt öra - När blir det G-L-S?
Självklart menade hon att stava till glass som vi börjat säga G-L-A-S-S
bara för att inte Adina och Ellen skulle förstå, men det listade de allt ut fort.”

Jag har sagt många andra saker som är mer uppenbara, men tyvärr har vi inte skrivit ner sådana saker.

Jag har alltid varit aktiv inom sport. När jag var 5-6 år började jag i Skridskoskolan. Jag hatade att gå på träningen, skrek och grät varje gång. Men när jag väl var där ville jag inte gå därifrån, skrattade när jag ramlade och aldrig en sur min. Men så var det väl med de flesta barn? Vill inte lämnas ensam på dagis, vill inte åka hem. Jag spelade även fotboll och red som 6 åring. Dock var inte ridning någonting för mig, jag njöt inte av att skutta runt fyrkantsspåret på små shettisar så jag slutade efter ett år. Fotboll och basket var vad som gällde då, vilket jag fortfarande håller på med. Ridningen återfann jag 2004 när jag och mina två kusiner Ellen och Josefin fick en resa till Höga Kusten, en riktigt fin julklapp som jag än idag gläds å, år 2003. Vi började träna hos Sylvia för att få in lite rutin innan resan och där blev mor och jag fast.

I tre år red vi i samma grupp, mamma och jag. Kristin var våran ridlärare och det var så som jag lärde känna henne och Funi. Hon lärde oss alla grunderna som galoppfattningar, trava , tölta, volter, skänkelvikning, öppna, sluta. Alla grunder helt enkelt. År 2007 tyckte dock Kristin att jag skulle byta till ungdomsgruppen för att hon inte kunde tillföra mer till min ridning, så jag gav det ett försök. Då slutade mamma då hon inte kände för att åka till träsket två dagar i veckan. Första gången som jag red med dem skulle vi hoppa. Jag red Sillen som inte alls var sugen på att hoppa och därför vägrade han, jag ramlade av, tog emot mig med min vänstra arm och fick en spricka i handleden. Gips på och vila 2½ månad. När armen läkt återvände jag till ungdomsgruppen och där red jag resterande år hos Sylvia. Anledningen till att jag ramlade av kan vara då min hoppteknik är ”när du kommer till hindret, läng tygeln och ställ dig i trepunktssits”, kan vara en orsak.

Våren 2007 började jag rida Funi första gången. Han drog ofta med mig och jag hade ingen speciellt bra kontroll på honom, men söt var han och jag gillade honom för det. Mot vårkanten när det närmade sig att träna inför sommarens tävlingar sa Kristin att hon ville träna honom själv och hörde aldrig av sig igen. Jag har full förståelse, jag var inte mogen. Men ändå fick jag ha honom på ridlägret, antar att hon helst lät mig rida som hon visste vem jag var, än en helt ny främmande människa.

Nästa termin red jag bara lektioner för Sylvia, varje torsdag i ungdomsgruppen med varierande hästar från ridskolan. Ibland lånade jag en av Sylvias hästar och red ut med Nelly som tog hand om Sómi då. Livet rullade på och jag letade medryttarhäst för fullt, utan resultat.

Hösten 2008 fick jag dock napp på en häst, Loki och Nellie sökte medryttare. En islandshäst och ett halvblod. Jag och Nelly kom överrens om att börja sköta dem tillsammans, som vikarie. Nelly på Nellie och jag på Loki. Nu var jag mer mogen och jobbade på med Loki som var mycket tjock och inte lika välriden. Loki hade dock galet fina gångarter! En ökad tölt som var enorm och ja, en riktigt rolig häst att rida! Men våren -10 gick jag omkull med Loki när vi galopperade, Loki snubblade lätt på sina egna fötter och det var vad som hände. Han gjorde en kullerbytta men vi båda hade en riktig tur, om han hade landat på mig hade det varit slutet för min ridkarriär. Dock fick Loki en sträckning i en sena som sedan ledde till en senskada då vi medryttare inte kollade ordentligt dagarna efteråt om han haltade eller ej. Jag tror inte han gjorde det synligt i alla fall. Men två veckor senare visade han tecken på hälta och fick vila. En lång vila väntade med många långa promenader för att återbygga senan igen.

Nu är Loki så gott som återställd vilket är väldigt skönt för min del, då det var med mig han snubblade så illa. Jag rider fortfarande Loki lite då och då, han är en så pass trevlig häst och är idag helt återställd. Ska dock inte ridas i sand eller andra mjuka sankmarker.

Hösten 2009 sökte Kristin medryttare till Funi, jag tror jag var den första som ringde och Kristin tvekade lite. Hon var väl inte riktigt säker på om hon ville ta in mig igen – även om hon sa att hon sökte en med körkort. Men tillslut fick jag bli medryttare på prov. Den 20 oktober började jag rida och han hade börjat sättas igång efter en hälta från våren. Han var en helt annan häst än vad han var när jag slutade våren 2008. Mycket lugnare och inte alls lika mycket energi. Jag fortsatte att göra mitt jobb fram till jul som var tiden som vi satt provkontraktet på.

I början av Januari träffades vi och skrev kontraktet, från och med då var jag alltså medryttare till Funi. Red en gång i veckan och ibland mer. Många turer gick åt för att lära känna varandra i början, inga speciella krav eller så, hitta knappar medans han fortfarande sattes igång.

Ibland tog jag Funi på lektionen när jag skulle rida för Sylvia för att få lite extra hjälp. Men våren 2010 slutade hon med ridskolan och Funi fick en infektion. Han skickades på sommarbete i Ersnäs vars han gick över sommaren och åt upp sig och tillfrisknade. Mer om mig, Funi och vår vardag kan du läsa om i bloggen.