Adina Nyström

Idag for jag ut bara för att träna tölt-intervaller. Först kollade jag om han var varm eller svullen på något av benen innan jag hoppade upp. Han var inte riktigt villig att gå fram så jag hoppade av och provade att leda honom på små volter och kolla noggrannt efter hälta. Såg ingen i varken trav eller skritt. Hoppade därför upp igen och började som vanligt att skritta igång, flyttade för skänkeln i skänkelvikning och öppna, flyttade i skänkelvikning över vägen m.h.a vikten och försökte få honom lyhörd på mina hjälper genom att inte göra samma övning för länge utan bara ett par steg av varje övning. Öppna > Sluta > Öppna > Skänkelvikning > Öppna osv. När han började släppa gjorde jag samma sak i tölt, dock mestadels öppna nu, bytte istället nu för vilken sida jag ville rida öppnan i. Han får nämligen mycket bättre takt när jag rider i öppna därför att bakbenen måste jobba på bättre då = Bätte Takt.

När vi kom till korsningen flyttade jag lite för skänkeln för att få honom att släppa ännu bättre och vände sedan hemåt. Jobbade tempoväxlingar och igångsättningar, ryggningar osv m.h.a vikten, detta är också bra för att få hästen att jobba mer med bakbenen och lätta på framdelen. Flyttade lite för öppna och försökte mig även på en sluta, slutan gick tyngre i tölten - men efter några försök kom den bättre! Väl hemma hade jag då en svettig häst som gott glufsade i sig sitt foder innan han gick ut och rullade sig i mysiga hagen.. hehe.

Om jag skulle vara en häst skulle jag nog vara lite svår att få igång men ge mig ganska fort. Jag skulle nog alltid försöka slippa undan att jobba men om jag bara får en ryttare som peppar mig skulle jag nog ge mig. I hagen skulle jag kanske inte rusa fram till vem som helst, men om någon visar sitt intresse till mig skulle jag nog komma ganska fort. Att mysa och bli bortstad skulle jag verkligen uppskatta och jag skulle uppskatta att ha någon som pysslar om mig, men samtidigt skulle jag inte gillar folk som klänger för mycket - det ska vara mysigt, men jag vill ändå behålla min bubbla.

När jag läser texten om hur jag tror jag skulle vara som häst ser jag många liknelser med Funi, han är lite ovillig i början och tar lite tid att mjuka upp och få honom att arbeta ärligt. Han smiter gärna undan. Han är nog lite blyg - kommer inte rusandes men när man ger honom tid börjar han bli lite nyfiken och sedan kanske kan börjar anförtro sig? Att mysa i stallgången kan vara trevligt ibland, men det får inte bli för mycket. Han vill ha sin bubbla för sig själv, annars blir det obehagligt. Jag och Funi är nog ganska lika egentligen. Hur tror du att du skulle vara som häst? Är du lik din häst?

Nu när vårkänslorna sprudlar och snön har smält bort från vägarna kan det bli lätt att man drar vatten över huvudet och går för fort fram. Innan kälen i marken har släppt är marken mycket hård, vilket kan leda till en överbelastning vid för hård träning. Därför gäller det att sakta men säkert vänja in hästen på det hårda underlaget. Precis samma sak händer mitt i sommaren när marken är stenhård pga att den är torr - då måste man också vara försiktig.

Hur märker jag att hästen har en senskada?

Kom ut lite sent ikväll som vanligt på måndagar, en snabb borst och redan gick jag ut på banan. Kollade om han stapplade någonting men det verkade grönt, när jag hoppade upp kändes det bra också. Började med skitt efter fyrkantsspåret med inslag av volter och höll pisken så som Jan Brink tipsade om i Ponnyakuten för att inte händerna skulle "tippa" för att sedan gå in på volten vars all snö smält bort (!!) för att börja med lite mjukgörande på volten. Skrittade och jobbade med att få honom aktiv med att flytta ut rumpan - han lyssnade bra. Själv tänkte jag mycket på att hålla ett jämt tryck i båda stigbyglarna och inte ge två hjälper samtidigt, först halvhalt och sedan ben.

Sedan flyttade jag i Klockan för att sedan börja trava på volten, han jobbade bra med bakbenen och traven kändes stabil och fin i båda varven. Formen var stabil första 2-3 varven och sedan behövde jag gå ner i skritt och flytta igen för att aktivera bakbenen igen. När traven fungerade bra fortsatte jag med Skitt - Halt - Rygga - Skritt/Tölt för att få igång bakbenen, tänkte på att använda vikten mycket och få honom att reagera, mot slutet blev han aktiv och stegen "flöt ihop" som de ska och inte så det blir Halt (paus) Rygga (paus) Skritt utan att det går mer i ett. Avslutade med lite trav efter fyrkanten och skrittade av.

Nöjd med dagens pass, Funi jobbade på bra och jag fick ut vad jag ville. Lite lättare framdel hade jag önskat, men det kommer nog med tiden!

Idag skulle vi egentligen haft pimpeltävling, igårkväll hade jag gjort iordning allting för dagens pimpeltävling. Bakat muffins, dragit fram en termos, fäst liggunderlaget i kameraväskan, laddat batterierna och tömt minneskorten. Men såklart ska det bli ändrade planer och det blir klättring och info om vårresan till Abisko/Björkliden/Riksgränsen, vilket kanske inte satt helt fel. Men jag hade sett fram emot att ligga i solen och pimpla under tiden som jag äter muffins och dricker varm choklad. Men så blev inte fallet. Hur har din dag varit?

Ikväll fick ponnyakutens deltagare träffa fjolårets deltagare, Molly hade haft höga förväntningar på att de skulle vara så snälla som de verkade på TV men blev negativt överraskad. Hon tyckte att de verkade snobbiga och var inte alls som hon hade förväntat sig, då kom jag att tänka på hur årets deltagare egentligen är, är de verkligen så snälla och trevliga som de verkar? Vad tror du?
(Du kan höra Mollys kommentar tiden 25.40 HÄR)

Bilden är lånad från svt.se

Idag var det dags att ställa om klockan, Arvid och Gustav kom förbi och lagade våfflor hos mig till lunch, gott var det! Vi satt på balkongen i solen och åt våfflor med glass och hallon-/hjortronsylt med ekologisk mjölk till och njöt av att solen lyser 1 hel timme längre idag. Våffeldagen var ju egentligen i fredags men då blev det inte av.. Har du ätit några våfflor i helgen? Kom du ihåg att det var dags att ställa om klockan?

Det finns ingenting rätt eller fel inom fotografering, men genom att använda olika vinklar kan man uppnå olika effekter. Jag som mestadels fotograferar islandshästar som är förhållandevis små hästar vill få dem att se större och maffigare ut, för att uppnå denna effekt sitter jag gärna på huk när jag fotograferar - för att få hästarna att se större och mer maffiga ut. Lyften ser också högre ut om man fotograferar lite mer nerifrån än uppifrån, vilket kanske inte är speciellt konstigt egentligen?

Här nedan ser ni ett exempel på Trostan. Bilden till höger är tagen när jag står upp (dvs ganska rakt på / ovanifrån) och den till vänster sitter jag på huk och på så sätt är den tagen lite mer underifrån. Detta gör att Trostan både ser större och enligt mig blir bilden mer intressant. Man kan ta bilder rakt underifrån eller mer ovanifrån, det ger också häftiga effekter!

Men det viktigaste ni ska komma ihåg är att det egentligen inte finns några regler när ni fotograferar, det gäller att vara uppfinningsrik och ibland ska man inte tänka speciellt mycket utan bara göra! Så, skit i alla reglerna, prova er fram och se vad som händer om du fotograferar från olika vinklingar, lägger håret framför linsen och fotograferar eller någonting sådant - se vad som händer! Det värsta som kan hända är att det inte blir bra ?

Om man kollar på min bloggstatistik efter att jag kom hem från USA kan man se vilka dagar som är mina sämsta bloggdagar. Tisdagar och lördagarna är dagarna som folk är sämst på att besöka, sedan kanske det kan vara så att min inspiration för tisdagar och lördagar är usel? Kan vara en orsak :) Har du några "dåliga" bloggdagar? Vilka?

Idag blev det uteritt med Sussie. Funi sov när jag klev in i hagen och var helt nyvaken och inte så på när jag tog in honom i stallet. Kollade noggrannt efter spår av stapplighet. Jag såg lite stapplighet men samtidigt var han nyvaken och vem är inte lite groggy på morgonen? När vi hoppade upp kände jag i alla fall inget spår av den stapplige Funi som jag kände av i början av gårdagens pass - det stärker min teori om att han var lite stel efter tisdagsritten.

Flyttade lite i skritt till att börja med för att få honom att sänka sig framåt-neråt. Sedan började vi tölta, han var lite travtaktig så jag jobbade honom lite i öppna för att få under rumpan. Fick inte riktigt till det på vägen dit så efter ett tag gav jag upp och travade lite. Gjorde någon halt för att sedan komma igång i tölt igen och då var takten bättre i några steg innan han sedan blev travtaktig igen. När vi kom till korsningen en bit bort flyttade jag på volt lite för att sedan vända hem. Nu fick han sprutt i bakbenen. Tänkte först trava men då fick han till en så klockren tölt att jag bara inte ville förstöra den genom att försöka få trav. Det värsta var att jag inte gjorde någonting. jag bara satt stilla i sadeln och höll löst i tyglarna och han sänkte sig precis som han ska och höll takten klockrent! Jobbade tempoväxlingar och halvhalter med hjälp av sitsen och försökte att inte störa honom i sitt "flow". Bröt av och avslutade med lite trav innan vi skrittade av. Nöjd med turen, det är alltid så roligt att rida ut med någon! Funi får sin lilla extra energikick då :)

Föresten har nya labradorvalpar kommit till världen för en vecka sedan, ska se om jag kan komma mig och fotografera när de är 6-8 veckor någon gång.. :)

Hade världens sug på att rida ut men när jag kom till stallet och möttes jag av en isgata. Det varma vackra vädret som igår blev kallt gjorde om allt till is. Tänkte ändå prova rida ut, gick bredvid honom förbi de värsta partierna och när marken började bli synlig hoppade jag upp. Kände dock hur ojämt han gick, lite som om han stapplade fram. Hoppade av kollade när han skrittade fort, långsamt och vände på små volter i båda varven men såg ingenting, provade trava där det var bra fäste och såg ingenting. Gick tillbaka till stallgården och såg sedan att en bit av banan var utan is. Gick in dit och provade hoppa upp. Nu kändes han inte det minsta stapplig.

Red därför på, skrittade igång en lång stund, flyttade på volt och gick i öppna, sluta på volt och efter spåret, tänkte på att sitta rakt över sadeln och ha lika mycket tryck på båda stigbyglarna och inte sitta på sidan som jag brukar göra när jag flyttar. Märkte en stor skillnad på hur han flyttade sig när jag rätade upp mig. När han sänkte sig hela tiden och flyttade bra började jag trava på volt. Var noggrann med att känna så han inte haltade eller kändes obalanserad.

Gick sedan över till halt - rygga - skritt/tölt och avslutade med att trava runt fyrkanten. Antar att hans stapplighet mestadels berodde på att han var lite stel från ridningen i tisdags, det var ganska högt tempo då men när han blev varm började det fungera igen. Är helt okej-nöjd med dagens pass. Inte topp men det gick ändå bra.

Jag älskar att argumentera, mina små inlägg om täcken / longering de senaste dagarna har mestadels bara varit för att få folk att tänka. När jag skriver kan jag bli lite svart mot vitt och självklart finns det fall vars täcken är fullt nödvändiga - men hästar som inte rids men bara rakas för att det är snyggt och därefter måste gå med täcke, det är bara fel. Hoppas inte ni blev allt för irriterade. Angående mina frågeställningar om longering vet jag inte själv vad jag skulle säga eller vars jag står.

Men vad jag vet är att jag skulle aldrig longera min katt med metallskrot i munnen - men jag gör det med Funi. Varför vet jag inte. Men det var en tanke värd att tänka över. Jag vet inte varför det tillåts att göra så med hästarna. Det är ju för att alla rider med bett (vad jag idag kallar metallskrot) och då har det blivit normalt. Men ingen har provat sätta ett bett på en katt (okej någon idiot har säkert provat), och det är inte accepterat för att det är onormalt. En tjej kommenterade om att vi inte har någon användning av katter, hundar, kaniner och att det är därför vi inte longerar dem, men de kan bli tjocka och behöva motioneras? Vi kan ju longera eller köra shettisar för att de ska få motion då vi inte kan rida dem..? Nä, denna fråga är värd att tänka lite mer om!

Nu åker jag i alla fall till mormor och morfar för att sova över där, det finns inget internet så jag kommer nog ägna mig åt lite läxor och om jag hinner åker jag upp till Funi. Vet inte om jag hinner blogga så mycket imorgon heller - Earth Hour ni vet, vill inte se några kommentarer under den timmen ;) Men på söndag - då återkommer jag för hoppningsvis med nytt material!

Som ni kanske har förstått är jag en tjej med många intressen, och på våren är det som värst då skolan slutar (Nationella prov, kompletteringar osv), basketen avslutar med alla turneringar, sången avslutas med en stor föreställning och nytt för i år tillkom även tävling + kurser med Funi och resor med gymnasiet. Såklart går inte detta ihop. Om ett par veckor skulle det vara dags för en ny Atlikurs som jag verkligen sett fram emot och även att tävla första helgen i maj. Men såklart finns det andra saker inplanerade då.

Sången är som sagt i slutspurten, helgen när tävlingen är kommer vi ha genrep hela dagarna lördag + söndag vilket leder till att det inte kommer finnas speciellt mycket tid över för att tävla så det har jag fått överlämna till Kristin. Med Frilufts kommer vi åka till Abisko när Atli kommer på besök, jag ser verkligen jättemycket fram emot att åka till Abisko med klassen och det känns som om jag inte vill skippa det, Abisko är underbart. Atli kommer tillbaka - men jag hade verkligen velat visa att jag kan bättre än vad jag visade sist då det verkligen gick uruselt då! Att svika en hel grupp fungerar ju inte med tävlingen - om någon person saknas på genrepet kommer allt skita sig. Det är bara att ta nya tag, kanske kan tävla någon annan gång i sommar? Men, man ska nog inte ha lika många intressen som jag har - allting bara krockar hela tiden. "Maximal otur" som Kristin uttryckte sig, det stämmer.

P.S. Imorgon kommer det avgöras om vem som blir Veckans Ekipage hos LMochHB, glöm inte att rösta HÄR

Vad tycker ni om pappas häxgryta? Där nere någonstans gömmer det sig några kycklingklubbor. Om ni inte hör av mig på en vecka så har ni nog orsaken här:
EDIT: Jag överlevde, och det var jättegott!

Mums ...

Idag ser man allt för ofta hästar som aldrig kan vara utan täcke utomhus, de ska ha olika skyddsutrustning hela tiden och allting ska vara till punkt och pricka perfekt. Folk helkroppsrakar hästarna här uppe i norr vars det är -27 grader många veckor om året under vintertider, ingen häst klarar av att stå utan täcke om de inte har någon päls! Rider man ut fryser hästen för att den ingen päls har kvar och behöver alltid täckas. Inte nog med att det är extremt mycket extraarbete som krävs av oss ägare till hästarna - och alla som har morgon och kvällsjourer i alla stall med 20-100 hästar. Jag tror hästarna hade mått mycket bättre av att inte vara helkroppsrakade, om du nu inte var en toppryttare eller satsar på att ta din häst till toppen ser jag absolut ingen anledning till att raka din häst och hålla vinterpälsen borta. Att Malin Bayard helkroppsrakar sina hästar kan jag förstå, men en häst som rids på en "normal" nivå behöver inte det.

Jag kan förstå att varmblodiga travare inte skulle klara sig här uppe i norrland - de bygger sällan nog mycket päls även om de går utan täcke, men om de täckas dygnet runt måste de även täckas när de rids också, annars fryser de - jag täckar Funi efter ett ridpass då han blivit väldigt svettig, vi rakar hals och bog då det oftast är där han svettas som mest för att det ska torka upp fortare. I vintras fick Funi bära täcke ca 10 dagar. Nu är islandshästar gjorda för lite kallare klimat än varmblodiga travare.

Folk kan linda benen med iskallt vatten varje natt för att förebygga skador, men det bästa man kan göra är att låta hästen träna upp musklerna för att klara av belastning, avbelastar man kommer musklerna förtina. Tänk dig sjäv om du har vrickat foten och behöver ha ett skydd när du går. Om du skulle bära skyddet på foten alla timmarna om dagen och ta av dig det när du sover kommer inte din fot behålla musklerna som krävs för att bära hela din kropp, du måste då börja med rehab ända från början och göra allt jobb som du egentligen hade sluppit göra (om det nu inte är så att du har en rejäl skada). När man bär skydd av olika slag vill man bli av med dem så fort som möjligt bara för att inte bli beroende av skyddet. Varför ska man då linda hästens ben varje natt? Tror ni inte detta har någon negativ effekt? Att linda och stödja på annat sätt under ett hårt träningspass kan jag hålla med om, men i boxen eller hagen ser jag ingen nödvändighet - detta kommer bara innebära att hästen vänjer sig med att lindorna finns där som stöd och då förtynar dess muskler bort, och vem vill det?

Nä, jag tycker hästvärlden ska tänka lite logiskt. Hästarna mår inte dåligt av att vara häst utan täcke och massvis med lindor i boxar. De hade säkerligen klarat sig utan det i det fria.

Inledde med en lång borstning när jag kom ut i eftermiddag, mycket hår ska nu försvinna från Funis kropp och jag tror han uppskattade min omsorg. Efter ungefär 40 minuters pyssel var vi redo att rida ut, läste i vår riddagbok att vi bör förbättra Funis kondition genom olika intervaller och inte bara tänka så mycket på finliret hela tiden. Att jobba 2 dagar finlir, 2 dagar intervaller var Kristins förslag vilket jag tycker låter vettigt. Därför tog jag ut Funi på en jobbig uteritt.

Började såklart med att skritta igång, få honom att söka sig framåt neråt och jobba på olika skolor så som skänkelvikning och öppna, lite halter med hjälp av sitsen och sedan igång i skritt för att göra halt igen - rygga - igång i skritt. Sedan började jag trava, en bra bit trav blev det innan jag fattade galopp i en backe och efter en bit galopp skrittade vi en bit. Då var det dags för lite tölt - halt - rygga - tölt. Ungefär så såg ridturen ut hela tiden, mycket galopper! Nu när det smält så pass mycket var marken lagomt mjuk, det har inte riktigt tinat upp helt men de översta 2-4 cm är mjukt och fint och ger bra grepp.

En svettig och flåsig häst kom sedan in i stallet ungefär 60 minuter senare. Nöjd med dagens pass, fick till och med bra trav på vägen hem vilket inte brukar hända då han blir så pass taggad efter galoppen att det bara finns tölt i hans hjärna. Gav lite kraft och en välbehövlig stretching när vi kom in, skönt!

suuurhest :3

Alla som är i bloggvärlden tävlar om kommentarer och besökare, det är det man vill ha eller hur? Uppmärksamhet och beröm för att man är så j*vla duktig. Precis vad jag skrev om i detta inlägget. Man vill bli uppmärksammad för sina prestationer. När man är ny inom bloggvärlden och inte har någon blogg med flera hundra besökare om dagen krävs det att man lägger ner massvis med tid på inlägg men även på andras bloggar. Du vill ha fler besökare till din blogg, du vill ha fler som kommenterar din blogg. Men varför inte börja med att besöka andras bloggar, lämna avtryck i deras kommentarsfält för att få dem att hitta din blogg. Många av mina läsare har jag "lurat" till min blogg genom att jag börjar kommentera deras bloggar med väl igenomtänkta kommentarer och på så sätt kan denna person också fortsätta göra samma sak åt mig.

Det handlar om att ge och ta. Storbloggar så som Blondinbella och Kissie kanske inte sitter och gör som jag gör - men de behöver inte det, de klarar sig själva aldelens utmärkt. Men mitt största tips till alla små bloggar här i världen. Börja kommentera andras bloggar, välj bloggar som liknar din egen och som har samma intresse som du har. På så sätt finns det större chans att denne stannar på din blogg. Jag lägger t ex inte min tid på bloggar som är rena modebloggarna då mode är någonting som inte attraherar mig det minsta, min blogg är absolut ingen modeblogg och modebloggare är nog inte speciellt intresserade i min blogg för den delen heller.

När jag letar bloggar letar jag mestadels hästbloggar, då jag vill kategorisera min blogg som en hästblogg - om än att mina andra intressen finns i bloggen också. Min blogg är nog ca 50% hästblogg och 30% foto. Restrerande 20% är vardag, sport, psykologi och tips på det ena eller det andra. 2% av min blogg består nog av mode, och jag tror ingen modebloggare skulle vara intresserad av de 2 procenten utan söker sig nog mot bloggar som är mer som dess egen blogg.

Vill du bli en stor bloggerska/bloggare tror jag chansen är störst om man börjar kommentera många och på så sätt få fler besökare. Jag följer ca 35 bloggar och kommenterar ganska frekvent på dem alla. På så sätt kommer de bloggarna jag kommenterar besöka min blogg - och en del av dem lämnar kommentarer och stannar en stund extra på min blogg. Jag får kämpa för att uppnå mina 50 besökare varje dag. Men en dag kanske jag också har 200 followers på bloglovin, kanske du också? :)

Jag skickade in på skoj en bild på mig och Funi till LMochHB's blogg om Veckans Ekipage och blev faktiskt en av 5 som blev uttagna - så ni får jättegärna rösta på mig och Funi! Åh.. Jag är glad :)

Nu har jag nog mognat för att sälja vidare min ögonsten. Den är i mycket bra skick och väl omhändertagen. Kameran är alltid fraktad i skyddsväska och är en mycket bra systemkamera för dig som vill uppgradera från kompaktkameror. Den är enkel att förstå och har bra funktioner. Bra famljekamera. Exempel på bilder kan ni se på bloggen - 99% av alla bilderna är tagna med min Nikon D40x
Du kan läsa mer om kameran HÄR och recensioner HÄR

Med kameran medföljer det vanliga Kitoobjektivet med ett nytt UV-filter inköpt för 3 veckor sedan (det har alltid funits ett på objektivet sedan första dag). Sedan medföljer det laddare + batteri (ev extrabatteri) + kompletta objektivslock & huslock + USB - sladd

Pris: 2500 :- (exkl frakt)

Alla har saker som man behöver förbättra och jag vill veta vad ni tycker är bra och dåligt med min blogg. Men om jag får vara lite petig - lämna inte kritik om ni inte vet vad jag ska göra för att förbättra det. T ex "din blogg är allmänt ful" är ingenting som jag behöver höra, men "Jag tycker du skriver alldelens för oigenomtänka inlägg, försök göra såhär istället: ..." är bra kritik som jag kan förändra någonting när jag hör! Så, fria tyglar: Vad ska jag förbättra med min blogg och bloggning?

Idag var jag ute tidigt i stallet, redan vid kvart i ett! Hade absolut inte bråttom ur några aspekt. Om man nämner att Elisabeth som kom 30 minuter efter mig hann komma ut från ridbanan innan jag var redo för att rida kan säga någonting. Hon hann alltså både göra iordning hästen och rida klart innan jag var klar med borstning och pyssel. Det är skönt att kunna göra allting extra noggrant en gång för alla.

Vid tio över två kom jag ut på banan, började att skritta runt efter fyrkantsspåret med inslag av volter lite här och var. Sedan började jag med skolorna. Skänkelvikning på volt, flytta och sedan skritta på volten för att sedan flytta igen. Tänkte mycket på min sits inverkan och ge mycket eftergifter om än att jag hade kortare tyglar. Det gäller att inte fastna med handen eller skänklarna - då kommer hästen snart ignorera mina hjälper.

När han släppte bra i båda varven började jag flytta i öppna och sluta efter trekvartslinjen. Flyttade ett par steg i öppna, sedan övergick jag till sluta för att återgå till öppna och flytta i öppna för andra skänkeln osv. Få honom att lyssna på mina instruktioner och bli lyhörd. Han lyssnade bra, sänkte halsen bra och var mycket lätt i handen. Återgick nu till volten igen men började trava och sedan ner i skritt och skänkelvikning - när han släppte fick han trava en bit igen för att sedan gå ner i skänkelvikning igen.

När traven fungerade bra, att han inte hängde i munnen och jag kunde byta volterna med små inverkningar övergick jag till töltarbetet. Skritt - Halt - Rygga - Skritt med hjälp av vikten, ger stora viktskillnader nu i början för att få en reaktion - när han flyttar sig bakåt återgår jag i neutral position och låter honom backa in under min kropp med bakbenen. När han lyssnade bra på vikten började vi tölta. Idag fick jag till bra reaktioner från tölt till halt och från ryggningar till tölt. Helt okej takt och han var mycket lätt i handen!

Avslutade med galoppfattningar efter fyrkantsspåret och lite trav. Hade tänkt filma men tyvärr tog batteriet slut efter 33 sek - och jag hade inte hunnit rida till bilden innan de 33 sekunderna hade gått. Men nu vet jag hur jag ska göra - så i framtiden kanske det kommer en film om ni har tur!

Mycket nöjd med dagens ridpass, Funi var mycket lätt i handen och jobbade bra med bakbenen och sänkte sig självmant - precis som det ska vara, jag tror inte det var Funi som var ovanligt duktig egentligen - det var nog mer jag som hittade knapparna om hur jag ska göra. Funi kan - det är jag som inte kan och måste lära mig hur jag ska göra för att få bästa inverkan med enbart teknik.

Man snurrar runt på bloggar och inser vilken vårkänsla som finns överallt! Alla verkar längta efter våren, att gå runt i shorts och linne med ett par solglasögon på näsan. Här i Luleå är det nog ungefär 1½ månad kvar innan det är dags för shortsens tid - här är det fortfarande ungefär 0 grader och jag går runt med min tjocka dunjacka (om än att det är lite varmt). Men vi har våran varma vinter, det som jag brukar kalla förvåren eller den vintriga våren. Det är ungefär 0 grader och sol ute - helt underbart väder för ridning, motionering och promenader. Det är ljust fram till ungefär 18.00, men tyvärr börjar det blåsa mot eftermiddagen. Eller åtminstone har det gjort det de senaste veckorna.

Men jag skrev inte detta inlägg för att berätta om norrbottens kalla vår, utan bara för att uppmärksamma att våren är här, vad ni andra än säger! Solen skiner här i Luleå och mina vårkänslor är åtminstone på topp!

Idag var det dags för att rida igen! Funi fick vila igår - så därför tog jag Kristins tisdag istället för måndagar som jag annars alltid rider på. Min tanke var att först rida ut en sväng för att sedan vända in på banan och böja igenom lite. Red då ut mot träsket, skrittade och flyttade för skänkeln. Tänkte på vad Atli sagt om att inte hålla skänkeln mot sidan hela tiden utan irritera och sedan bli stilla och belöna när han flyttar som han ska. Försökte även att inte hålla så hårt i tyglarna och ge mycket eftergifter då jag ett annat klokt ordspråk som Atli sa var "En häst kan aldrig bli lätt i handen om den aldrig får en lös tygel", sedan tror jag att jag red med lite för lösa tyglar. Åh! Att ändra på sin ridning är galet svårt om man alltid gör fel! Bara att bita ihop och jobba på.

Funi var inte så jätte samarbetsvillig. Han lyssnade bra på halterna, ryggningarna och starter med hjälp av sitsen innan vi började trava. I traven kom ingen energi, fick trava upp honom i ett högt tempo för att få honom att jobba med bakbenen och sänka huvudet. Tölten var fortfarande travaktig, höll ett lågt tempo med mycket halvhalter med hjälp av sitsen för att förbättra det. Försökte åtminstone vara noggrann med att få en reaktion vid halvhalterna och sedan ge en eftergift, vet inte hur bra jag lyckades. Men jag var nog bättre än vanligt på det.

Avslutade med lite galopp och trav i omgångar, lite tölt igen och sedan skrittade vi av. Kände inte att det var läge att gå in på planen och jobba. Jag var inte på humör, och Funi hade åtminstone blivit lite bättre - han var inte perfekt men åtminstone bättre än i mitten av passet när han var som jävligast och knappt ville gå fram.

Själv har jag en högblank svart gitarr, det är jättesnyggt (!) men dock syns det direkt om den är skitig vilket den lätt blir. Fingeravtryck och damm är någonting om alltid är ett stort problem, för att behålla den fräsh måste man torka av den åtminstone en gång i veckan. Jag orkar inte göra det utan min gitarr får sig en riktig rengöring ungefär var 3 vecka eller liknande.. Oftast ser den dock ut som bilderna här nedan visar. Så om du vill köpa en snygg gitarr att hänga upp på väggen - en ljusbrun är nog det bästa köpet. På den svarta syns repor och alla små skavanker direkt och det är inte precis dem man vill visa när man ska sitta på en scen med en stor folkklunga till publik. Men, en välskött högblank svart gitarr är LÄTT det snyggaste!

Efter att vi besökt Obama och ekorren gick vi till ett museum som jag inte kommer ihåg vad det hette, det var i alla fall om Amerikas historia och där den första flaggan finns. Vi träffade några söta personer, läste om slavar och uppfinningar! Efter att ha vandrat omkring på museumet tog vi tunnelbanan till bilen och åkte till Magda för Laxmiddag och se på Oscarsgalan tillsammans med Joey, Svenja Cassia och Magda (och Josefin då såklart). Laxen blev succé! Magda kryddade på våra potatisklyftor och Josefin kokade sås. I Sverige ser man aldrig på Oscarsgalan, vem dygnar en söndag ? I Washinton slutade den vid halv två - vilket är halv åtta i Sverige. Jag nöjer mig fullständigt med snabbgenomgången.

Till efterrätt bjöd vi på hemmalagad hjortronsås med vaniljglass, Jag och Josefin var väl de enda som njöt av sylten, de andra var lite fega. Men så är det med hjortron - det tar tid att lära sig! Oscarsgalan var som sagt ingen jättehöjdare, kul att se en gång men tja. Jag klarar mig utan den i framtiden tror jag :) Nog för att jag inte skulle ha någonting emot att åka till USA varje år precis.. ;)

Såg ponnyakuten på TV igår och tänkte över vilka tips Jenny Silver fick av Nicolai och Nicole ang uteritter. De sa att man måste vara beredd och mer vaken då hästarna ofta blir taggade när man rider ut för att de tycker att det är så roligt. Då började jag fundera hur mycket de rider ut på sina hästar. Funi kanske inte är det bästa exemplet att jämföra med - men jag känner sällan någon större skillnad om jag rider på banan eller rider ut med Funi. Detta tror jag beror på att han rids ut ungefär 50% av passen. Jag rider oftast 1 pass på banan och 1 pass i skogen varje vecka och Kristin har nog ungefär samma regel. Självklart förstår jag att det kan vara jätteroligt att rida ut - men det är nog också för att många inte gör det lika mycket. Islandshästen jag red innan Funi reds ALLTID ut och blev jätteglad när man gick till en äng vars vi jobbade dressyr..

Att rida ut betyder inte att man ska slörida utan krav, utan när man rider ut kan man träna på samma saker som man gör när man rider på banan, det som är ganska omöjligt är rida på volt och därför brukar jag ibland dela upp passet så jag har en stund på banan med lösgörande och sedan ut en stund. När jag rider ut brukar jag ställa honom mycket, flytta för skänkeln i skänkelvikning, öppna och sluta, flytta i sidleds över vägen, tempoväxlingar.. Ja, det finns enormt mycket man kan göra efter vägen. Rider du ut med någon kan ni öva att rida tempoväxlingar t ex att ni rider på led, du rider i skritt, trav eller kort galopp och då ska den du rider ut med rida om dig och när den är om dig och är på ett bra tempo rider du om henne. Med den övningen tränar ni lydnad då hästen inte ska dra iväg när den blir omsprungen, ni tränar tempoväxlingar då ni kan göra så att man rider om i ökad trav och blir omsprungen när man rider kort trav t ex.

När skogen inte är fylld med 1 meter snö kan man gå sicksatt mellan träd och böja igenom hästen på så sätt, man kan rida i sand och klättra efter smala slingriga stigar och hoppa över små terränghinder. Uteritter behöver inte betyda slapphet.

Jag ogillar själv när folk bara skriver svar på tal hela tiden, men detta svaret tycker jag är viktigt att ge svar på i ett inlägg. Det kan varit fler som missförstod som personen som skrev denna texten ang min sammanfattning från Atlikursen.

SVAR: Jag kan ha uttryckt mig konstigt där. Jag vet att när han jobbar ordentligt med bakbenen kommer han sänka sig. Vad jag menar med att pickarna är vid t ex skänkelvikning ska jag vibrera med inner skänkeln och sedan belöna genom att inte vibrera när jag får en reaktion som är att han flyttar ordentligt med bakbenen och sedan vibrera med innerskänkeln igen som en påminnelse om/när han slutar arbeta med bakbenen. När han korsar bakben och framben ordentligt sänker han sig automatiskt precis som du skriver. 
Jag personligen blir ofta för stel i min position när jag flyttar för skänkeln och håller skänkeln mot hans sida och har för mycket tryck i innertygeln och det är detta som jag måste ändra på. Jobba med små tekniska rörelser och inte med styrka som det lätt kan bli när inte kunskapen räcker till.

Under letandet av ridbyxor för tävling och vardag råkade jag snubbla in på dessa ridbyxor! Såhär beskriver de jeansridbyxorna:

Trendig tygskodd jeansridbyxa, gjord av vävt stretchmaterial för bästa bekvämlighet. Två jeansfickor fram och två bak. Snygg brodyr på ena bakfickan. Låg midja och bred linning för extra komfort.
• Låg midja 
• Bred linning för extra komfort 
• Slät front med jeansfickor 
• Två jeansfickor bak 
• Skräddarsydd passform
• Justerbar stängning vid vristen
• Sömmar i kontrasterande färg

Material: Vävt jeanstyg med stretch som är lätt att tvätta.

Pris: 999 SEK (Finns att köpa HÄR)

Detta är verkligen ett par ridbyxor jag skulle kunna tänka mig att köpa, galet snygga, gillar den lilla brodyren på bakfickan, de ser sköna ut. Stilrena men inte allt för vardagliga - men jag skulle gärna vilja prova dem. Det är jättesvårt att beställa ridbyxor via internet.. Men de vita för tävling, blev väldigt sugna över de blåa också - men jag har ingen aning om min plånbok klarar av två ridbyxor för tillfället. Får väl se om jag beställer något.

Ibland kan det vara bra att göra stora misstag, imorse råkade jag radera min spotifylista från 2009 någongång. 2 år med musik som bara försvann sådär. Men jag fick tillbaka den genom stöd från Malin och en länk till min lista, skönt! Men nu när den försvann han jag påbörja en ny mycket skönare lista som ni kan lyssna på HÄR. Allting ont har någonting gott med sig!

Jag tog bort gårdagens inlägg om Atlikursen då när jag idag tänkte filma fick en tillsägelse att han inte ville att hans kurser skulle filmas då han sett dem på youtube och inte ville att kurserna skulle finnas där, och för att ingen kurs skulle finnas där - får ingen filma. Att han inte ville att kursen skulle finnas bildligt på youtube drog jag slutsatsen att han inte ville att den skulle finnas i skrift heller. Men jag sammanfattar vad jag har lärt mig och vad jag ska tänka på istället, här får ni en liten sammanfattning:

Att rida kan relateras med att dansa - om man inte kan dansa, fungerar det inte att gå till gymmet och styrketräna. Dans är enbart teknik (sedan krävs styrkan för att utföra övningarna), det kan man koppla till ridning. Om jag skulle tävla mot hästen i snabbhet, styrka och uthållighet vinner hästen i alla grenarna (uthållighet kanske jag kan vinna om jag tränat länge), ridning handlar absolut ingenting om styrka - ridning är enbart teknik. Därför ska vi inte heller försöka styra hästen med hjälp av styrka utan med teknik. Hästen däremot behöver musker för att utföra rörelserna jag vill den ska utföra. Hästens ben är mina ben, jag behöver inga muskler. Om du nu står stilla och ska börja gå fram, bak eller åt sidan. Vars börjar rörelsen? Tanken börjar i huvudet - signaler skickas till musklerna och sedan förflyttas min tyngdpunkt fram och benen kommer i rörelse. Nu är hästens ben mina ben, men signalen börjar fortfarande i huvudet, signaler skickas till mitt magstöd och överliv som förs fram och hästens ben kommer i rörelse - precis som det skulle fungera om jag skulle gå med mina egna ben. Att åka häst, be den gå fram och sedan falla efter dens rörelser är inte att rida - därför måste rörelsen börja i mitt magstöd och överliv för att jag ska vara beredd på hästens rörelser och sitta rätt med balans i sadeln.

När jag rider blir mina hjälper för sega, vid skänkelvikning ligger min skänkel pressad mot Funis sida och innertygeln plockas det i nästan hela tiden (oftast). Detta gör att Funi till slut börjar ignorera min skänkel vilket inte är speciellt konstigt. Vad tycker du är värst? Ett irriterande tryck i sidan som går "pick-pick-pick-PAUS(belöning)-pick-pick-pick" eller en stilla skänkel som bara trycker hela tiden? Detta är någonting jag verkligen måste ändra på, för annars kommer inte Funi vilja lyssna på mina hjälper senare. KOM IGÅG: MASSOR MED BELÖNING!

När jag rider för Sylvia säger hon "Håll i innertygeln tills han släpper, då belönar du" och Atli säger "små intensiva rörelser - PAUS (belöning) - små intensiva rörelser" för att få honom att sänka huvudet. Jag vet att båda principerna fungerar, frågan är bara vilken som mest ger en win-win situation. Sylvias version är jobbig i början då han kommer streta emot, men så fort jag fått övertaget och han har lärt sig kommer han ge sig och jag bli ledaren - vilket jag var innan vilan men nu har han glömt det. Atlis version kommer också fungera, och jag tror jag vill prova på den då jag inte vill tvinga ner Funi på tygeln genom tvång - det känns bättre att irritera och belöna när han gör rätt än att tvinga ner honom och belöna (om än att belöningen kommer när han slappnar av på båda verionerna). Jag tror dock att belöningarna kommer oftare med Atlis version vilket jag tror gör att Funi kommer bli gladare och mer villig att arbeta.

"Hästar är lata av naturen och väljer alltid det som är bekvämast, förutom när de är rädda då de väljer att fly. Det är deras lathet vi ska utnyttja" – Atli

Kristin och Funi från dagens Atlilektion, något travaktig - men vad kan man kräva efter 5 veckors vila?

Nu står snart morfar utanför porten och ska skjutsa upp mig till träsket vars Atlikursen hålls, jag är både nervös och peppad. Men det kommer nog gå bra ändå :) Hör av mig senare ikväll!

Det finns fem saker som jag tycker är absolut viktigast för att jag vill läsa en blogg. Mina främsta tips till en blogg som är intressant är att skriva inlägg som handlar om någonting, det är inte intressant att läsa om vad en person har gjort varje dag, t ex "hej idag har ja varit på skolan och vi hade ämne 1, ämne 2, ämne 3 och ämne 4. ämne 3 är mitt favoritämne :D:D sedan gick ja till ernst och vi såg på "Så Ska Det Låta". det var jätte roligt!! hejdå bloggen ♥". Jag ser allt för ofta bloggar som säkert egentligen har massvis med bra saker att skriva om men de vet inte hur de ska uttrycka sig (!). Så jag ger er fem huvudtips:

1. Använd alltid stor bokstav vid ny mening och namn/städer
2. Skriv i skriftspråk, skriv "Jag gick" och inte "ja gick" - detta må ses som småpotatis, men ack vilken skillnad det gör!
3. Överanvänd ej smileys, utropstecken eller frågetecken
4. Försök att skriva inlägg som inte bara skrivs "för att" utan för att du har någonting vettigt att säga
5. Försök att alltid få med en bild i varje inlägg

Detta är fyra av mina regler jag har när jag bloggar, det är därför jag åtminstone försöker att inte skriva massvis av inlägg bara "för att", jag skriver helre ett välskrivet inlägg om dagen än tre inlägg bara "för att". Saker som gör att läsare stannar upp är bilder, försök därför alltid få med minst 1 bild per inlägg. Ser läsaren en intressant bild vill de gärna se vad just du hade att skriva om den bilden. Jag läser många bloggar varje dag - och ett tips för er som vill ha fler besökare till er blogg är att besöka och kommentera andras bloggar! Kommentera väsenliga kommentarer och inte bara "fin häst/header/bild" utan försök sätta dig in i dennes vardag, lär känna personen bakom bloggen och skriv intressanta kommentarer. Då kommer inte personen i fråga kunna motstå din blogg - hon måste besöka och har du tur kommer hon tycka att din vardag är lika intressant som hennes och vips har du en ny läsare!

Ytterligare ett exempel på min utmärkta stolsits! Dock var väl inte detta någon speciellt seriös ridning

Dessa är två av mina absoluta favoritbilder på Funi, men en favorit kan man aldrig visa för många gånger va?

Utan mål är det inte roligt att göra någonting, jag sitter här och kollar lite på bilder från när jag red i december och inser olika saker jag verkligen behöver förbättra. En sak är min sits - nu när jag inte rider lektion varje vecka märker jag verkligen hur sitsen min har försämrats. Jag sitter allt för ofta i stolsits vilket bilden här nedan är ett typiskt exempel på. Jag måste börja sträcka på ryggen när jag rider och inte falla ihop som en kappsäck och även bli mer stilla med mina ben och inte fladdra runt så mycket som jag gör. Min balans är urusel skulle jag vilja säga och saker jag kan göra för att förbättra det är att rida mer utan stigbyglar men även rida barbacka! Någonting jag nämnde för ett tag sedan var även att jag måste sluta plocka så mycket i Funis mun utan hålla tyglarna och låta honom sänka sig självmant och berömma när han är på rätt plats istället för att plocka ner honom lika mycket som jag ibland vill på att göra. Läste Malins blogg vars hon även nämnde hur mycket lättare man känner hur hästen använder sina ryggmuskler när man rider barbacka vilket jag visste sedan tidigare - men inte tänkt på. Ibland måste man höra saker från andra håll för att förstå.

Så saker jag ska göra oftare och tänka på är alltså;
1. Rida barbacka för att förbättra min balans
2. Förbättra min sits
3. Höja händerna något, använda benen mer och händer mindre

När dessa mål är uppfyllda borde både Funi och jag få bättre chanser att nå bättre resultat med vår träning. Sitter inte jag rätt och ger rätt signaler kommer inte heller han förså vad jag vill och på så sätt inte gå lika bra som han kan.

På söndagen den 27 åkte jag och Josefin in till huvudstaden. Men innan det gjorde vi ett stopp på en underbar brunchrestaurang. Vi delade på 3 stora amerikanska pancakes med banan och äggröra med bacon och rostat bröd. Det var verkligen mums! Efter frukosten tog vi tunnelbanan in till Washington DC. Det är en konstig stad, absolut inte som New York eller Miami vars gatorna kryllar av människor som bor där. DC består mestadels av memorials, museum eller olika departementsbyggnader, gatorna kryllar av folk - men inte av de som bor där, utan av turister som mig och Josefin.

Vädret var helt underbart, svensk sommarvärme och strålande sol! Vi kollade på memorial tower, hälsade på Lincoln och Obama. Vi tog en god mangoslush på ett cafe och hade det allmänt mysigt. På vägen mot ett museum mötte vi en söt ekorre som grävde ner en nöt. Söt sak där =)

Idag var det dags för niornas konsert på Tunaskolan! Åh vad jag alltid har varit avundsjuk på de som gått på Tuna, jag vill också ha en rolig konsert med mina klasskompisar! Men däremot var faktiskt min skola galet bra på musik, det kan nog ingen säga emot. Det satsades verkligen pengar på det estetiska. Tack för den tiden!

Vad kan man säga om årets nior som gick ut då? Konserten är inte precis gjord för att visa "Vi är störst, bäst och vackrast" utan är mer "Vi är coola och har grymt roligt", det märktes och det var roligt att se på - om än att det kanske blev lite för omusikaliskt vid vissa tillfällen, kanske en låt för mycket som handlade om kossor osv. Men jag uppskattade ändå tiden! Grymt kul!

Jag landade på flygplatsen på fredag eftermiddag. Resa var jobbig, jag har aldrig flygit längre än till Stockholm helt själv vilket gjorde att jag blev nervös över att bli nervös. Jag har nämligen spytt pga nervositet allt för många gånger och ensam på ett flygplan till Washington kändes inte som den bästa platsen att börja må dåligt. Det blåste som bara den och planet hoppade hit och dit, men jag klarade mig - Ingen olycka skedde och 16 timmar senare står jag på amerikansk mark. Passkontrollen tog 2 timmar, han som skulle släppa in mig i landet var lite osäker på om jag var jag då mitt pass är 2½ år gammalt - från när jag hade långt blondt hår. Men tillslut fick jag gå!

Josefin fanns där när jag kom ut och jag blev så glad - åh vad jag har saknat henne! Vi åkte och åt middag på Pizza Hut innan vi sedan for till hennes familj. Steve var den enda som var hemma, Sherrie och flickorna var någon stans som jag inte var så värst intresserad av då, jag ville nog mest sova - att flyga tar på krafterna, tro det eller ej.

Dagen därpå stadgade jag mig i Maryland och vi åkte ut på den första shoppingrundan (!), på 2 timmar shoppade jag 6 påsar fulla. Duktig flicka! Lite skor, tröjor, trosor, jeans och smycken - välbehövligt då jag insåg att jag glömt alla smycken i lilla Luleå. Efter shoppingrundan var det dags för basket, jag gick in och köpte en Navytröja som man måste ha när man ska se på basket! Ett fika klämde vi också in, mums! Efter basketmatchen gick vi på en suschi restaurang, Suschi är jättegott fick jag inse! Mums. Ronja bjöd hem oss för att se filmen Min Kusin Vinny, eller tja. Jag kanske inte såg speciellt mycket, jag var helt slut och sov nog genom halva filmen ungefär, frågar du Josefin sov jag nog hela.. Men tro inte på henne! :)

Äntligen fick jag komma upp på hästryggen igen! Funis vila är över så nu påbörjar vi hårdträningen inför tävlingssäsongen. Funi har som tur var inte börjat fälla allt för mycket, självklart börjar det lossna mer och mer päls - men det riktiga släppet har inte kommit hit än vilket är tur, han får gärna spara sin päls ett tag till. +3 grader var det i träsket när jag kom så jag skippade overallen och drog på mig jacka + tunna täckbyxor istället.

Jag började med att rida ut som uppvärmning. Red i alla gångarter, övergångar mellan skritt, trav, tölt med halter lite här och var med hjälp av sitsen. Böjde halsen åt olika håll men försökte att inte plocka lika mycket i munnen som jag brukar göra utan mer försöka jobba igång bakbenen för att försöka få honom att sänka sig utan en massa plock från min sida. Det gick bra för att vara första gången som han rids efter 4 veckors vila, men långt ifrån perfekt.

När jag kom tillbaka till gården ungefär 25 minuter senare töltade vi in på ridplanen och började böja igenom honom i skritt på volt till och börja med. Jag är glad att vi inte var tillbaka på ruta 1, han släppte fint men inte så fint jag vet att han kan gå. Jobbade med att få igång bakdelen genom att gå på volt till öppna på volt, ställa honom in och ut, få honom att lyssna på mina hjälper. Travade sedan på volten och han släppte bra, inte perfekt men bra. Gjorde sedan serpentiner i trav och tölt för att böja igenom honom ordentligt. Avslutade med lite tölt efter fyrkantsspåret och sedan skrittade jag av.

Nöjd med dagens ridning, jag kände inte för att ha allt för höga krav på honom eftersom att det var första gången jag red honom. Men vi avslutade bra och jag känner mig nöjd. Ser fram emot Atlikursen i helgen!

Då en benreflex är helt paj har den hamnat i sopkorgen, därför använder jag bara 3 st

Igårkväll kom jag hem från en helt underbar resa! Resan har inneburit massvis med shopping, mysiga kvällar med Josefins kompisar och härliga dagar med Josefins värdfamilj. Jag saknar dem redan! Resan var lång och gårdagen blev kort. Ska försöka lägga in några sammanfattningar över dagarna som ni kan njuta över. Tyvärr har jag inte varit så aktiv med kameran som jag ville då mitt linsskydd fick en skada inte gick bort och kameran låg därför oanvändbar i ett par dagar då jag inte ville få en repa på själva objektivet.
Idag har jag träning och sedan ska jag ut till Funi och böja igenom honom, till helgen är det Atlikurs så det kan vara bra att hinna mjuka upp honom något innan Atli kommer med sina hökögon.

Taylor, Malin och Josefin under vår upptäcksfärd på gården under lördagen. Michelle var i hennes eget näste en bit bort.