Adina Nyström

Visst känns det lite hemskt att skolan har börjat igen efter höstlovet? Men jag kan skriva in några positiva saker som gör att vi blir lite gladare igen:

1. Det är endast 6 veckor till jullovet (Tänk dig, ungefär 4½ höstlov - det går jättefort!)
2. Vi hade kunnat haft skola som på universitetet
3. Om tre veckor är det första advent
4. Snart kommer kylan och snön - och då lättas mörkret upp lite och livet känns inte lika tungt

Känns det bättre nu? Om inte kan ni ju läsa om hur man får veckorna att kännas kortare HÄR

Hatter: Have I gone mad?
Alice: I'm afraid so. You're entirely bonkers. But I'll tell you a secret. All the best people are.

Jag vill ha vinter

Funi har som sagt varit lite öm på ryggen i veckan när jag klämt på musklerna efter ryggraden. Det går lite till och från hur mycket han ömmar, vissa dagar mer, vissa dagar mindre och vissa dagar ömmar han inte alls. Han ömmar aldrig efter att vi värmt upp. Han ömmar aldrig efter ett ridpass då jag ridit hela tiden heller. Det gör att jag vill tro att han har en rejäl träningsvärk i ryggmusklerna.

Nu senaste tre veckorna har jag ridit 5-6 dagar i veckan istället för 3-5 dagar som han varit van vid under vinterhalvåret. Jag har ställt mer krav på att han ska jobba med ryggmusklerna och få mer driv i bakkärran än tidigare. Det är inte konstigt om han helt plötsligt får träningsvärk! Pga att han bara är öm före ett ridpass får det mig att associera till träningsvärk. Jag kan jämföra när jag personligen har jättemycket träningsvärk. 1. Det ont om man klämmer på musklerna före ett pass, men sen under och direkt efter passet känns det toppenbra. 2. Dagen efter är det antingen värre eller bättre beroende på hur hårt man tränade. Funi är dessutom inte en unghäst längre och behöver därför lite längre kureringstid för att bli kvitt träningsvärken och det kan mycket väl vara därför han fortfarande har ont.

Men tanken slår mig ändå att det kan vara någonting annat, vi får hålla koll ett par dagar till så ser vi väl om det blir bättre eller sämre. Vi får hålla tummarna

Foto: Anna

När jag reser bort skriver jag alltid en packlista, min kusin Josefin var den som introducerade packlisteskrivandet för mig, först kändes det konstigt att skriva en lista. Jag tjeckade ju ändå inte av den när jag väl skulle hem?! Vad var då anledningen till att skriva lixx? Men efter ett tag insåg jag att det är skönt att skriva en lista - för att hålla koll på att man får med allting. Nu för tiden blir jag extremt stressad om jag inte skrivit en packlista, packlistan lugnar mitt sinne, den gör att jag slipper vara orolig för att glömma någonting. Dessutom kan man skriva den hur långt i förväg som helst, men packningen kan man påbörja tidigast typ 5 dagar innan man far.

Det är jätteskönt att ha en lista så man kan bocka av när allting är packat, att se att allting är med och ha en bra översikt. Förut skrev jag alltid den för hand, men iår började jag inse att man faktiskt kan göra dem på datorn också (nähä?), det går mycket fortare och det är lättare att sortera i olika kategorier. Hur gör ni när ni ska ut och tävla eller resa bort, skriver ni packlistor?

Här ser ni min packlista när jag skulle till Vindur

I onsdags satt jag och läste en av mina favoritbloggar (equiss.blogg.se) där Alexandra skrev ett inlägg om att sitta ner i sadeln och hur man kan jämföra det med att cykla, att hästens ben sitter fast i dina höftkulor och den cyklar (läs inlägget här). Men tillbaka till ämnet, hon har där en film från ett av hennes ridpass med unghästen Suprice. Där hör man hur ofta hon berömmer sin häst och en klocka ringer i mitt öra. Hur ofta berömmer jag Funi sådär? Väldigt sällan. Självklart berömmer jag honom, men inte på samma sätt.

Just därför tänkte jag att jag faktiskt ska prova att berömma jättemycket när vi badade i torsdags, och jag tror faktiskt att det var det som gjorde susen. Så fort han tog ett steg närmare sjön berömde jag, när han gick bort från stranden mot djupare vatten berömde jag, när han började skvätta/leka i vattnet berömde jag. Och det hjälpte! Jag tror det var därför han faktiskt vågade sig ut och simma, läskigt var det självklart. Men han gjorde det! Han gjorde det för min skull, för att jag bönade och bad och för att han ville göra mig tillfreds.

Jag ska helt klart tänka på att berömma mer i framtiden. Få honom motiverad till att göra saker för mig. Det kommer hjälpa oss än mer! Hjärtat mitt ♥

Någonting jag vill göra någon gång när jag har tid, är att åka ner till Skåne och rida på islandshästar. Läste i "Islandshästen" från 2005 där det stod om att rida i Nangijala, ni vet var Skorpan och Jonathan i Astrid Lindgrens "Bröderna Lejonhjärta" utspelas. Tänk att rida runt i Nangijala, bland alla fina träd som blommar och bada i alla härliga sjöar. Tänk vilken härlig känsla!

Idag satt jag och letade hästar på hastnet och hittade en jättefin färgväxlare, de som sålde den har även turridning och där fanns en s.k. drömridning. Man rider efter stranden i en hel dag i galopp och tölt! Åh, det är verkligen drömridning! Någon som vill följa med mig om 2 år? :) Åldersgräns är nämligen 18..

Klicka på bilden för att läsa om drömritten

På sommaren brukar många låta sina hästar gå på bete en period, vissa hela sommaren medan andra bara ger någon månad eller vecka. Förra sommaren blev Funi sjuk och fick därför vila två månader under sommaren men om inte han blivit det hade han nog inte fått vila någonting. Personligen förstår jag inte varför folk låter sina hästar vila under sommaren? Visserligen förstår jag att många åker bort under sommarens vackra, varma dagar, man behöver inte fixa med foder, in & utsläpp och mockning av boxar vilket ger alla hästägare en lite större frihet att röra sig på.

Men varför låta hästen vila under sommaren egentligen? Sommaren är den bästa tiden på året att rida på, som skolelev har man hela sommarlovet att spendera i stallet, och även vuxna som jobbar har ett par veckors semester. Man kan rida vilken tid på dygnet som helst, det är ljust och fint, man badar och har det toppentrevligt! Så varför ska man egentligen låta hästana vila under denna underbara period för att sedan istället rida ut i januari när det är -25 grader kallt ute och man förfryser tårna bara för att hästen inte kan vila? Skulle det inte vara bättre att sitta i sadelkammaren och dricka en kopp varm choklad, kanske skritta ut någon tur barbacka bara för att hindra ridabstinensen lite?

Själv låter det mycket bättre i mina öron, på vintern klagar ändå bara alla på att det är kallt och jobbigt. På sommaren klagar alla som har sommarledigt från hästarna att de vill rida, så varför inte rida på sommaren och låte hästarna vila den kallaste vintermånaden? Det är trots allt under sommarhalvåret som alla tävlingarna är och under de kallaste månaderna är det oftast tävlingsledigt. När brukar ni låta era hästar ta sin ledighet?

Har du svårt att göra vad du har tänkt göra, typ läxor? Lyssna på Charlie!

Som ni kanske redan visste om mig så tog jag hand om Funi vintern/våren 2008. Sommaren 2008 fick jag ta hand om Funi och rida honom hur mycket jag ville i en vecka då Kristin skulle åka till sina släktingar i södra Sverige. Jag såg verkligen jättemycket fram emot detta. Jag gjorde en planering och sa att jag skulle rida lördag, måndag, tisdag och sedan kanske fredag och söndag. Jag skulle ha besök tis-fredag och sedan fredag-söndag och fick inte åka till stallet när vi hade gäster.

På lördagen kom mina kusiner ut och det blev god middag och allting så jag tänkte att jag ska ju ändå rida resterande dagar. På måndag morgon när vi skulle åka till stallet spöregnade det när jag vaknade och jag blev lat och orkade inte åka ut - "Vem vill rida när det regnar" tänkte jag. Tisdag morgon var jag heltrött och orkade inte rida, vi skulle hämta min tremänning på flyget vid tolv så om jag skulle hinna rida behövde jag åka vid åtta. Men den dagen sket sig också. På fredagen orkade inte mamma skjutsa ut mig, jag var för liten för mopeden och våra andra gäster skulle snart anlända. Helgen gick och Funi fick stå. På söndagen när de åkte hem for jag ut till stallet för att åtminstone hinna rida honom en gång.

Men denna vecka har gnagt i mitt samvete hela tiden. Jag hade verkligen velat rida hela veckan - men så blev det inte. Det är en av anledningarna till att jag åker ut till Funi nu, oavsett väder. Det går inte att skippa bara för att vädret inte håller, ibland måste man rida även när man inte vill. Det kan vara mysigt att rida när det regnar också. Jag måste väl bevisa mig själv att jag är ansvarsfull och klarar av att ta hand om häst.

Jag och Funi, ridlägret -08 (som ni ser har jag samma skor än idag! Kanske dags att byta)

När det kommer till storleken på ryttaren i jämförelse med hästen tycker jag faktiskt att stor del av alla ryttare är på tok för små för sina hästar. En lagom storlek är att fötterna ska vara vid hästens mage eller en bit under enligt mig. Inte mitt på hästens mage som det allt för ofta är? En ryttare som är för liten kommer ha svårt att få in hästen mellan hjälperna och kunna rida hästen på rätt sätt, om den är lite längre kommer den komma åt hästen mycket lättare. Nu säger jag inte att ingen kan rida sina stora hästar, för det kan en hel del - men det krävs en mycket bättre ryttare för att klara av att rida in en för stor häst mellan skänklarna.

Många tycker att det är djurplågeri att rida islandshästar. Jag kan hålla med om att vissa manliga ryttare är för stora för sina hästar, men uppenbarligen håller islandshästarna? Att sätta en isländsk man på en connemara 140 i mankhöjd hade säkert också orkat och hållit. Om inte så ser vi att islandshästarna är byggda för att bära tyngre personer och då behöver inte vi diskutera längden på islandshästryttare igen. Vad tycker du är "the perfect match" mellan ryttare och häst?

Detta tycker jag personligen är rätt längd på ryttaren i förhållande till hästen, längre går bra - men så mycket kortare ska man nog inte vara.

Jag tycker allmänt när jag läser hästbloggar att de flesta rider alldelens för mycket på ridbanan och när de väl rider ut är det lekturer med massvis av galopp osv. Det är absolut ingenting fel med detta, men jag tänkte ge några exempel på övningar man kan göra ute i skogen så att man kan få hästen lösgjord på samma sätt som om man red på banan. Att kunna träna i skogen gör vardagen roligare och mer varierad.

Till och börja med kan du alltid flytta för skänkeln över vägen, öppna, sluta, skänkelvikning, små serpentiner om vägen är lite bredare och du har en mindre häst. Kommer du till en korsning eller vändplan kan du alltid jobba lite volter där.

I skogen kan du rida volter runt träden, få hästen att böja ordentligt i hals och kropp men glöm inte att rakrikta mellan träden. Du kan på så sätt rida serpentiner eller åttvolter osv. Ofta kan marken vara lite ojämn, men skritt runt träd är bra. Trav kan man alltid prova om träden inte är så nära inpå varandra och om underlaget tillåter. Hittar du ett nerfällt träd kan du alltid gå i serpentiner/volter över trädet, få hästen att böja ordentligt men rakrikta över stammen. Då måste hästen använda benen mer när den går över och mjukas upp i dina små serpentiner - en mycket bra, jobbig och lösgörande övning!

Det finns alltid backar som man kan klättra uppför och nerför. Om det är brant kan du hoppa av och gå bredvid hästen eller så sitter du på. Se till att alltid skritta nerför backarna för att inte slita onödigt mycket på hästens framben. Om backen du ska uppför är riktigt brant ska den helst inte ridas i trav eller tölt. Galopp eller skritt är det som gäller då trav är väldigt påfrestande. Tyglarna ska vara lösa så att hästen kan röra huvudet för att underlätta och du ska sitta lätt framåtlutad. Du får absolut inte hamna i bakvikt då er balans kan rubbas och ni tippar bakåt.

Om du rider med någon annan kan ni öva tempoväxlingar. Ni rider på led i t ex kort trav, sedan ökar den som är bakom dig och rider om dig för att sedan sakta ner till kort trav och du rider om den i ökad trav. I denna fas jobbar ni både tempoväxlingar och även att din häst ska lyssna på dig och tåla att bli omriden. Denna övning kan göras i alla tempon. Ni kan även träna på att rida bredvid varandra och hålla samma tempo. Det blir svårare desto fler ni blir.

Bild på mig, Evelina och Sara Ö ridläger 2009. Här rider vi bredvid varandra på en volt, mycket bra övning

Om jag skulle vara en häst skulle jag nog vara lite svår att få igång men ge mig ganska fort. Jag skulle nog alltid försöka slippa undan att jobba men om jag bara får en ryttare som peppar mig skulle jag nog ge mig. I hagen skulle jag kanske inte rusa fram till vem som helst, men om någon visar sitt intresse till mig skulle jag nog komma ganska fort. Att mysa och bli bortstad skulle jag verkligen uppskatta och jag skulle uppskatta att ha någon som pysslar om mig, men samtidigt skulle jag inte gillar folk som klänger för mycket - det ska vara mysigt, men jag vill ändå behålla min bubbla.

När jag läser texten om hur jag tror jag skulle vara som häst ser jag många liknelser med Funi, han är lite ovillig i början och tar lite tid att mjuka upp och få honom att arbeta ärligt. Han smiter gärna undan. Han är nog lite blyg - kommer inte rusandes men när man ger honom tid börjar han bli lite nyfiken och sedan kanske kan börjar anförtro sig? Att mysa i stallgången kan vara trevligt ibland, men det får inte bli för mycket. Han vill ha sin bubbla för sig själv, annars blir det obehagligt. Jag och Funi är nog ganska lika egentligen. Hur tror du att du skulle vara som häst? Är du lik din häst?

Nu när vårkänslorna sprudlar och snön har smält bort från vägarna kan det bli lätt att man drar vatten över huvudet och går för fort fram. Innan kälen i marken har släppt är marken mycket hård, vilket kan leda till en överbelastning vid för hård träning. Därför gäller det att sakta men säkert vänja in hästen på det hårda underlaget. Precis samma sak händer mitt i sommaren när marken är stenhård pga att den är torr - då måste man också vara försiktig.

Hur märker jag att hästen har en senskada?

Ikväll fick ponnyakutens deltagare träffa fjolårets deltagare, Molly hade haft höga förväntningar på att de skulle vara så snälla som de verkade på TV men blev negativt överraskad. Hon tyckte att de verkade snobbiga och var inte alls som hon hade förväntat sig, då kom jag att tänka på hur årets deltagare egentligen är, är de verkligen så snälla och trevliga som de verkar? Vad tror du?
(Du kan höra Mollys kommentar tiden 25.40 HÄR)

Bilden är lånad från svt.se

Idag ser man allt för ofta hästar som aldrig kan vara utan täcke utomhus, de ska ha olika skyddsutrustning hela tiden och allting ska vara till punkt och pricka perfekt. Folk helkroppsrakar hästarna här uppe i norr vars det är -27 grader många veckor om året under vintertider, ingen häst klarar av att stå utan täcke om de inte har någon päls! Rider man ut fryser hästen för att den ingen päls har kvar och behöver alltid täckas. Inte nog med att det är extremt mycket extraarbete som krävs av oss ägare till hästarna - och alla som har morgon och kvällsjourer i alla stall med 20-100 hästar. Jag tror hästarna hade mått mycket bättre av att inte vara helkroppsrakade, om du nu inte var en toppryttare eller satsar på att ta din häst till toppen ser jag absolut ingen anledning till att raka din häst och hålla vinterpälsen borta. Att Malin Bayard helkroppsrakar sina hästar kan jag förstå, men en häst som rids på en "normal" nivå behöver inte det.

Jag kan förstå att varmblodiga travare inte skulle klara sig här uppe i norrland - de bygger sällan nog mycket päls även om de går utan täcke, men om de täckas dygnet runt måste de även täckas när de rids också, annars fryser de - jag täckar Funi efter ett ridpass då han blivit väldigt svettig, vi rakar hals och bog då det oftast är där han svettas som mest för att det ska torka upp fortare. I vintras fick Funi bära täcke ca 10 dagar. Nu är islandshästar gjorda för lite kallare klimat än varmblodiga travare.

Folk kan linda benen med iskallt vatten varje natt för att förebygga skador, men det bästa man kan göra är att låta hästen träna upp musklerna för att klara av belastning, avbelastar man kommer musklerna förtina. Tänk dig sjäv om du har vrickat foten och behöver ha ett skydd när du går. Om du skulle bära skyddet på foten alla timmarna om dagen och ta av dig det när du sover kommer inte din fot behålla musklerna som krävs för att bära hela din kropp, du måste då börja med rehab ända från början och göra allt jobb som du egentligen hade sluppit göra (om det nu inte är så att du har en rejäl skada). När man bär skydd av olika slag vill man bli av med dem så fort som möjligt bara för att inte bli beroende av skyddet. Varför ska man då linda hästens ben varje natt? Tror ni inte detta har någon negativ effekt? Att linda och stödja på annat sätt under ett hårt träningspass kan jag hålla med om, men i boxen eller hagen ser jag ingen nödvändighet - detta kommer bara innebära att hästen vänjer sig med att lindorna finns där som stöd och då förtynar dess muskler bort, och vem vill det?

Nä, jag tycker hästvärlden ska tänka lite logiskt. Hästarna mår inte dåligt av att vara häst utan täcke och massvis med lindor i boxar. De hade säkerligen klarat sig utan det i det fria.

Såg ponnyakuten på TV igår och tänkte över vilka tips Jenny Silver fick av Nicolai och Nicole ang uteritter. De sa att man måste vara beredd och mer vaken då hästarna ofta blir taggade när man rider ut för att de tycker att det är så roligt. Då började jag fundera hur mycket de rider ut på sina hästar. Funi kanske inte är det bästa exemplet att jämföra med - men jag känner sällan någon större skillnad om jag rider på banan eller rider ut med Funi. Detta tror jag beror på att han rids ut ungefär 50% av passen. Jag rider oftast 1 pass på banan och 1 pass i skogen varje vecka och Kristin har nog ungefär samma regel. Självklart förstår jag att det kan vara jätteroligt att rida ut - men det är nog också för att många inte gör det lika mycket. Islandshästen jag red innan Funi reds ALLTID ut och blev jätteglad när man gick till en äng vars vi jobbade dressyr..

Att rida ut betyder inte att man ska slörida utan krav, utan när man rider ut kan man träna på samma saker som man gör när man rider på banan, det som är ganska omöjligt är rida på volt och därför brukar jag ibland dela upp passet så jag har en stund på banan med lösgörande och sedan ut en stund. När jag rider ut brukar jag ställa honom mycket, flytta för skänkeln i skänkelvikning, öppna och sluta, flytta i sidleds över vägen, tempoväxlingar.. Ja, det finns enormt mycket man kan göra efter vägen. Rider du ut med någon kan ni öva att rida tempoväxlingar t ex att ni rider på led, du rider i skritt, trav eller kort galopp och då ska den du rider ut med rida om dig och när den är om dig och är på ett bra tempo rider du om henne. Med den övningen tränar ni lydnad då hästen inte ska dra iväg när den blir omsprungen, ni tränar tempoväxlingar då ni kan göra så att man rider om i ökad trav och blir omsprungen när man rider kort trav t ex.

När skogen inte är fylld med 1 meter snö kan man gå sicksatt mellan träd och böja igenom hästen på så sätt, man kan rida i sand och klättra efter smala slingriga stigar och hoppa över små terränghinder. Uteritter behöver inte betyda slapphet.

Utan mål är det inte roligt att göra någonting, jag sitter här och kollar lite på bilder från när jag red i december och inser olika saker jag verkligen behöver förbättra. En sak är min sits - nu när jag inte rider lektion varje vecka märker jag verkligen hur sitsen min har försämrats. Jag sitter allt för ofta i stolsits vilket bilden här nedan är ett typiskt exempel på. Jag måste börja sträcka på ryggen när jag rider och inte falla ihop som en kappsäck och även bli mer stilla med mina ben och inte fladdra runt så mycket som jag gör. Min balans är urusel skulle jag vilja säga och saker jag kan göra för att förbättra det är att rida mer utan stigbyglar men även rida barbacka! Någonting jag nämnde för ett tag sedan var även att jag måste sluta plocka så mycket i Funis mun utan hålla tyglarna och låta honom sänka sig självmant och berömma när han är på rätt plats istället för att plocka ner honom lika mycket som jag ibland vill på att göra. Läste Malins blogg vars hon även nämnde hur mycket lättare man känner hur hästen använder sina ryggmuskler när man rider barbacka vilket jag visste sedan tidigare - men inte tänkt på. Ibland måste man höra saker från andra håll för att förstå.

Så saker jag ska göra oftare och tänka på är alltså;
1. Rida barbacka för att förbättra min balans
2. Förbättra min sits
3. Höja händerna något, använda benen mer och händer mindre

När dessa mål är uppfyllda borde både Funi och jag få bättre chanser att nå bättre resultat med vår träning. Sitter inte jag rätt och ger rätt signaler kommer inte heller han förså vad jag vill och på så sätt inte gå lika bra som han kan.