Adina Nyström

Det värsta häst minnet jag har är nog när jag gick omkull med Loki. Jag var ute och dressyrade lite på en grusparkering och när jag skulle börja med lite galopparbete uppför en lätt uppförsbacke snubblade Loki över sina egna fötter och gjorde en kullerbytta med mig på ryggen. Detta var väldigt obehagligt. Jag tror han landade lite på mitt ben, men inte allvarligt för det gjorde inte ont att gå efteråt. Loki fick ett litet sår på mulen men annars såg allting bra ut. Vi skrittade hela vägen hem, rengjorde såren. Han haltade ingenting den dagen, inte dagen därpå eller dagen därpå heller.

Ungefär en vecka senare fick det hela sitt utslag, Loki började halta och det visade sig blivit en senskada på ena frambenet. Loki fick då bara vila i om det var 1-2 månader innan Alma (som var jätteduktig) började promenerade med honom någon månad innan han sedan började ridas igen. Idag är Loki återställd och rids som vanligt, men får ej ridas i sand eller andra sankmarker för att överbelasta senan. Men det tynger mitt samvete att veta att det var när jag red honom som skadan uppstod. Om än att det hade kunnat hända vem som helst. Jag rider honom fortfarande ibland när ingen kan rida, som jag gjorde då jag var vikarie. Men nu finns inte tiden på samma sätt när jag har Funi.

EDIT: Fick höra av Alma att Loki är sämre igen, dock vet jag inte om det är pga skadan som uppstod när jag red eller om detta är en ny skada.

Nellie & Loki en vintermorgon -08