Adina Nyström

Vi förvånas ofta över folks beteende. Vi höjer ögonbrynen, skakar på huvudet o undrar vad personen i fråga egentligen håller på med. Ofta handlar det om elakheter, om hårda ord, om slag mot hjärtat. För hur kan en människa aktivt försöka göra en annan människa illa?

Så läste jag en text.
En text som förmodligen räddat mitt hjärta flera gånger. En text som förklarar det självklara – vi vill att folk ska känna för oss. Det värsta som kan hända är att folk ser oss eller tänker på oss o inte känner någonting.

Jag tänker på de bråkiga killarna på ungdomsgården. Som ville blir kramade, älskade, sedda – men visste inte hur. Som istället slogs, gjorde sönder saker, kallade folk namn. Bara för att inge någon slags känsla. Bara för att veta att vi andra kände för dom.

Jag tänker på förhållanden som tar slut. Där känslor försvunnit, där man säger hej då. Där människor, i rädslan för att bli bortglömda, hellre gör sig hatade än ignorerade. Vi vill att människor ska känna för oss. Men vi vet inte hur.

Läs texten o låt den rädda ditt hjärta också.

”Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill inge människorna någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”