Adina Nyström

Idag var det dags för en lektion för Sylvia igen! Vi red ut tillsammans för att jag ska lära mig att få Funi att arbeta rätt även ute på vägen, vilket är väldigt viktigt. Jag brukar alltid försöka jobba honom när jag rider ut, men då man inte kan ta hjälp av volter måste man jobba lite annorlunda och därför var detta en mycket bra lektion!

Vi fick fortfarande lite bakläxa på att rida med för långa tyglar. Funi är expert på att lära mig hur han vill att jag ska rida honom. Långa tyglar och stilla ben - då är han jättesnäll! Men så fort som jag kortar tyglarna och börjar driva in bakbenen händer det grejjer. Vi skrittade igång på långa tyglar innan vi sedan kortade upp dem och började rida i fyrkantiga serpentiner på vägen. Rid rakt fram på höger sida om vägen > Framdelsvändning med vänster skänkel > rid rakt över vägen > framdelsvändning med höger skänkel > rid rakt fram efter vägen på vänster sida > framdelsvändning med höger skänkel > rid rakt över vägen > framdelsvändning med vänster skänkel osv osv. Ha korta tyglar och få honom att hitta vars det är behagligt att gå. Han släpper fram när han jobbar ordentligt med bakbenen vilket man måste aktivera i framdelsvändningen.

Sen började vi jobba skänkelvikning efter vägen, lätt böjning i halsen och driv igång bakbenen. Korta tyglar, stilla händer även här. När han ger efter slappnar jag av i kroppen och då blir det behagligt. När det fungerade i höger varv gjorde jag samma sak i vänster. När det gick bra började vi tölta, och vilken tölt jag fick! Helt lätt i handen och han bara trummade på!! Tyvärr höll den inte speciellt länge, men den korta biten var helt underbar!

Vi jobbade mycket övergångar mellan tölt och skritt sen. Fick inte tillbaka den där fjäderlätta känslan någon gång under resten av passet, men några bättre stunder kom dock! På hemvägen började vi båda bli väldigt trötta och istället för ett hot om stegring fick jag en riktig stegring en gång.. Det var ganska obehagligt, han har aldrig gjort så förut.. När jag inte orkade mer fick vi avsluta med lite lydnad. Halt > Skritt > Halt > Tölt > Halt > Skritt osv. Han ville dra lite i tölten men det förstår jag, det är jobbigt att tölta långsamt och vi hade nog ridit bland våra tyngsta pass på mycket länge idag.

Mot slutet gick det i alla fall hyfsat, jag är nöjd över passet om än att jag inte alls gillar att behöva tjorva allting som vi behövde idag. Han bet sig själv i kinden under en av våra fighter, men vi kanske får ta ett sår i munnen nu, han måste acceptera att inte ha rumpan 4 meter bak. När vi tagit dessa fighter kommer vi kunna ta det lugnare sen. Jag hatar att behöva ta dem, men de behövs..