Adina Nyström

2010-09-21
18:34:49

Sjukhusvistelse

Igårnatt mådde jag inte bra, jag spydde en gång varje timme mellan 01:30 och 07:00, dvs ungefär 7 gånger. På måndag morgon skulle jag fylla vattenflaskan och precis efter att jag fyllt den och ska dricka känner jag hur jag blir helt yr - ungefär som när man stressat sig upp ur sängen - men det resulterar i att jag svimmar av i några sekunder. När jag vaknar igen ska jag gå tillbaka men svimmar igen. Då kommer pappa och hjälper mig men jag klarar inte av att gå till sängen utan svimmar i sovrummet igen. Nästa gång klarar jag de sista 2 metrarna till sängen. Pappa ringer till vårdcentralen som ringer upp ungefär 2 timmar senare, då är klockan halv tio. Under tiden har vi hunnit äta en liten frukost och halvsovit. Vårdcentralen och pappa kommer överens om att ta en ambulans till sunderbyn är det bästa för att jag ej skulle klarat av att gå till bilen och sedan in på akuten själv.

Dagen bestod sedan av flera timmars kontroller, blodprov, väntan och EKG-test. Vid två trodde min läkare att jag skulle kunna åka hem, men då när jag skulle resa mig upp svimmade jag igen och därför bestämde han sig att jag skulle gå upp och vila på ett rum. Jag beställde massvis med filmer och sedan satte vi oss ner och såg på filmer hela kvällen. Maten var ingen höjdare, jag åt alldelens för lite och en av skötarna blev lite missnöjda, men hon sa ingenting. Av all personal drog nog Oscar det längsta strået, han var jättetrevlig och pratade med oss sjuklingar. Men alla som jobbade där var verkligen jättetrevliga, ett rent nöje!

Idag fick jag en barnportion till lunch (HAHA), specialbeställt sa Oscar. Antar att det var därför att jag inte åt upp maten dagen innan. Sedan fick jag gå längs korridoren en vända, musklerna har verkligen lagt av efter 32 timmars vila! Efter rundan på kanske 50 meter kändes det som efter en tuff basketträning, skakig i benen och allmänt slut. Lite finurligt faktiskt.
Nu får jag vänta med att träna och rida åtminstone till på måndag, tyvärr. "Aktiv vila" sa Hulda.


Kommentarer:
#1: Maja

Usch gumman, det där låter inte alls bra. Tycker så hemskt synd om dig, skulle nog dö om jag hamnade i den situationen. Har ju haft en riktig tur och aldrig blivit magsjuk under mina sjukdoms år, det hade ju varit en undergång för mig.

Men jag lider med dig och skickar en massa kärlek till dig, hoppas verkligen att du blir bättre snart!

Puss<3

2010-09-21 @ 19:23:21
#2: anna

sv: jag har typ för tunt hår så skruvarna blir så små och spretiga x)

2010-09-21 @ 19:24:04
#3: Emma H.

Uah vad hemskt :s

Aja skönt iaf att det inte var något allvarligt, fast något borde det ju vara!

krya på dig <3

2010-09-21 @ 20:08:34
#4: Alma

Oj :o<3

2010-09-21 @ 21:27:23
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: